Egentligen skulle Sandra Westerholm aldrig bli företagare. Men en dag kom möjligheten att lära barn att uttrycka sig med hjälp av tecken. Glädjen som barnen utstrålar då de märker att de blir förstådda är bränslet som fått hennes företag att växa.
”Jag tänkte aldrig att jag satt på en företagsidé. Jag har vuxit upp som CODA, ett hörande barn till en döv förälder, och min plan var att jobba med döva äldre personer. Men sedan skulle en bekant teckenspråkstolk flytta från Finland till Sverige och frågade om jag var intresserad av att ta över hennes klienter. Jag kan testa, sade jag.
Jag kommer ännu ihåg känslan när jag stod ute och fick samtalet: Hej, nu finns två barn för dig att handleda i att använda tecken som stöd.
Sakta men säkert blev barnen fler. Så kom dagen då en kommun meddelade att de gör kontrakt med mig enbart om jag anställer mer arbetskraft och kan ta en grupp på 30 barn. I dag är vi fyra anställda vid Teckensandra. Jag är glad över mina kollegor – familjerna vi jobbar med brukar säga att jag har fina flickor med stora hjärtan.
Företaget fyller 14 år i augusti. I nuläget undervisar vi ett 70-tal barn i elva kommuner, på svenska, finska och på engelska.
Vi började i en enrummare. När vi blev fler blev utrymmet alltför trångt. Då hittade vi lokalen i Sibbo. Den var från slutet av 1970-talet och hade aldrig renoverats, så vi fick göra vad vi ville. Bland annat har vi målat en green screen för proffsiga webbsändningar och föreläsningar. Man känner sig som en Youtube-stjärna!
När coronapandemin kom minskade arbetstimmarna drastiskt. Så småningom började vi hålla allt fler utbildningar över nätet. Fortfarande finns många familjer som vill ta undervisningen på distans för att slippa åka av och an.
Det mesta vi gör går ut på att använda sig av tecken som stöd och bildkommunikation. Det är tecken som stöder talet, vi tecknar det viktigaste ordet i meningen. Det är inte det samma som teckenspråk, som är ett eget språk.
Majoriteten av barnen har någon slags språkstörning eller funktionsvariation, till exempel Downs syndrom, där talet ofta börjar i ett senare skede. Utmaningen för dem är att de förstår tal men själva har svårt att uttrycka sig. Om du inte har ett språk blir du jättefrustrerad. Du vill säga något, men ingen förstår.
Det finns barn som vid tre års ålder inte riktigt kommit igång med att prata. För att snabba på utvecklingen börjar vi teckna tillsammans med barnet. Vi tecknar samtidigt som vi talar för att förtydliga det vi säger. Koncentrationen och förståelsen kan bli lättare för barnet då man använder tecken. Barnen ser ordet konkret.
Att jobba med språkinlärning för barn är det bästa jag vet. Vi får komma in som en ljusglimt i barnens liv. De kan ha haft det kämpigt med att inte bli förstådda, och så träffas vi och lär oss kommunicera på ett roligt sätt, via spel, sagor, sång och lek. Då lär sig barnen utan att de ens vet om det. Den bästa känslan är att se hur barnet inser att man förstår en. Det är vår delade glädje.
Ofta går det till så att en talterapeut konstaterar att barnet skulle behöva tecken som stöd. Då skriver terapeuten ett utlåtande i samband med en ansökan från familjen, och skickar det till funktionshinderservicen som fattar beslutet och kontaktar mig. Man brukar beviljas 20 till 60 timmar åt gången, vilka vi använder för att inkludera barnets hela nätverk, både hemmet och serviceenheten.
Vi brukar besöka barnen på dagis och försöker då få alla barn att delta i tecknandet. Vi tecknar alltså inte bara med det ena barnet, utan med alla, för att visa att det här med tecken är en rolig grej. Det motverkar mobbning.
Ett annat stöd vi använder i det här sammanhanget är kommunikation med bilder. Bilder är konkreta, vi vet precis vad de betyder. Många barn lugnar ner sig då de ser bilder som visar vad som händer.
För drygt tio år sedan åkte jag till Sverige för att studera Karlstadmodellen, en språkträningsmodell som utvecklats sedan 1970-talet. Grundtanken är att alla skall ha rätten till att lära, utveckla och använda sitt språk och det enskilda barnet och barnets nätverk står i fokus. ”Alla har rätt till ett språk”, så lyder även Teckensandras slogan. Karlstadstudierna lärde mig mycket om språk. Hur man lyssnar, pratar, ljudar och lär språk via lek.
När jag studerade i Sverige jobbade jag vid ett äldreboende med personer med alzheimer och demens. De blev lugnare av att se mig visa med tecken vad som händer – nu ska vi äta, borsta tänderna, tvätta ansiktet. Bilder och tecken fungerar också inom äldreomsorgen. Tecken kan dessutom användas för att snabbare lära sig ett nytt språk. De gynnar alla.
I Sverige har man hållit på med tecken som stöd i årtionden. I Finland ligger vi steget efter, men under de senaste åren börjar man inse betydelsen av alternativ kommunikation.”
Sandra Westerholm
- Ålder: 44.
- Bor i: Sibbo.
- Jobb som: Vd för Teckensandra, sakkunnig handledare i tecken som stöd och Karlstadmodellen, samt föreläsare.
Text och foto: Mikaela Remes
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 2/2023.
