Kristian Wahlbeck: ”Efter coronakrisen hotar en våg av psykisk ohälsa”

Efter att det akuta hotet från coronapandemin avvärjts finns risk för att de psykiska tillstånden ökar. När vi återgår mot ett normalt liv är det viktigt att kommuner och läroinrättningar har beredskap att stödja särskilt unga i eftervården av krisen, säger forskningsprofessor Kristian Wahlbeck.

Den skira vårgrönskan ligger i sin linda på Lappudden i Helsingfors och en grupp med dagisbarn är fullt upptagna med att rita grälla målningar på den asfalterade infarten. Lappviken glittrar till i solskenet, på andra sidan viken skymtar Sandudds kyrkogård.

– Den här typen av miljöer är viktiga för det psykiska välbefinnandet. Vi finländare får krafter av att vistas i naturen. Det visar forskning, säger forskningsprofessor Kristian Wahlbeck, som jobbar som psykiater och utvecklingsdirektör vid Psykisk Hälsa Finland.

Vi träffas vid porten till Lappvikens sjukhus som numera hyser en lång rad föreningar, organisationer och företag som har hyrt in sig i byggnaden som ritades av Carl Ludvig Engel och invigdes 1841. Sjukhuset har långa anor, men psykvården på området upphörde redan 2008.

Framtiden känns utsiktslös

Coronakrisen har präglat Psykisk Hälsa Finlands arbete det senaste året. I slutet av mars gick organisationen ut med en enkät som visade att 41 procent av alla unga i åldern 18 till 25 upplever den sociala isolationen under pandemin som psykiskt betungande. En del av dem befarar att de kommer att insjukna i till exempel depression.

– Många unga säger att de känner oro, ån­gest och rädsla för framtiden. Restriktionerna under pandemin har förvärrat den här känslan när de sociala kontakterna sviktar på grund av begränsade sammankomster.

Enligt Wahlbeck har de äldre åldersgrupperna utvecklat en slags resiliens, eftersom de kan relatera till andra kriser som de har haft tidigare i livet. För de unga kan framtiden däremot te sig utsiktslös på grund av den ovisshet som gäller till exempel distansundervisningen och det uteblivna sociala livet i samband med studierna.

– Behovet av sociala kontakter är större bland unga, och i synnerhet bland invandrare. Ungdomsforskningssällskapets enkät visar att unga invandrare har upplevt en starkt försämrad livskvalitet under pandemin.

Psykisk ohälsa kan komma med fördröjning

– I fjol orkade folk kämpa ganska bra, men när krisen bara drar ut på tiden månad efter månad ökar också den psykiska belastningen.

Forskning i USA och Storbritannien visar att cirka en tredjedel av dem som insjuknade allvarligt i covid-19 och togs in på sjukhus också drabbades av psykisk ohälsa, berättar Wahlbeck.

Wahlbeck varnar för att de psykiatriska tillstånden kan öka när det akuta hotet från epidemin är avvärjt och vi återgår till ett normalt liv.

– När kriser är akuta biter vi ihop och kämpar vidare eftersom de flesta upplever att alla sitter i samma båt. Psykisk ohälsa brukar ofta göra sig påmind med en viss fördröjning när krisen inte är akut längre.

Hur ska vi hantera de här riskerna när exit­strategin blir verklighet?

– Det är viktigt att kommunerna och läroinrättningarna är förberedda på framväxten av psykisk ohälsa och att de har beredskap att stödja de unga i eftervården av krisen, säger Wahlbeck.

Ett konkret krav som Psykisk Hälsa Finland framfört är behovet av en så kallad kommunal hobbygaranti. Det innebär att alla barn och unga ska erbjudas en avgiftsfri hobby på kommunens bekostnad.

– Utöver det här behöver vi en terapigaranti som garanterar tillgången till psykoterapi inom en månad efter att patienten har fått en diagnos. Som det nu är kan det ta över ett år att få behandling, trots att man har ett beslut från Folkpensionsanstalten om stöd för psykoterapi.

Varför dröjer det så länge att få adekvat vård?

– Det är den skriande bristen på utbildade psykoterapeuter som är grundproblemet. Det har saknats en systematisk och kontinuerlig utbildning av psykoterapeuter de senaste 10 åren.

Misslyckad reform bakom terapeutbrist

Enligt Wahlbeck är en delorsak till situationen den utbildningsreform som drevs igenom 2012, då finansieringen och ansvaret för psykot­erapi­utbildningen skyfflades över på universiteten.

– Till exempel Helsingfors universitet erbjuder psykoterapiutbildning på finska, men eftersom den klassas som avgiftsbelagd fortbildning kostar det tiotusentals euro att bli legitimerad psykoterapeut. Det är inte många som har råd att punga ut sådana belopp. På svenska har det inte ordnats någon psykoterapeututbildning på över tio år.

Den akuta bristen på psykoterapeuter leder till en situation där många läkare tvingas prio­ritera mediciner och psykofarmaka framför icke-existerande samtalsterapi, anser Wahlbeck.

– Staten borde stå för de här kostnaderna. Vi har räknat ut att det skulle kosta samhället endast 35 miljoner euro per år att införa en terapigaranti, medan det skulle spara skatte­betalarna cirka 166 miljoner euro per år om fler kunde återgå till jobbet efter att ha fått adekvat vård.

Terapigaranti

• Avsikten med terapigaranti är att snabbare och smidigare hjälpa finländare som drabbats av psykisk ohälsa. Den för­vän­tas lösa långa väntetider och krånglig byrå­krati genom att en person ska få vård inom en månad efter att terapibehovet konstaterats.
• Det finns lokala skillnader i när terapi­garantin blir verklighet. Exempelvis i Helsingfors och Nyland kommer den att tas i bruk från och med år 2022.

Korttidsterapi behövs

Psykisk Hälsa Finland har varit i kontakt med undervisnings- och kulturministeriet för att påskynda en lösning i frågan, men än så länge syns inget ljus i tunneln.

– En arbetsgrupp har tillsatts för att utarbeta konkreta åtgärdsförslag, men det är tills vidare oklart när gruppen ska presentera sin rapport. Problemet försvåras också av att både social- och hälsovårdsministeriet och undervisningsministeriet ansvarar för frågan och att deras inbördes arbetsfördelning är oklar.

Wahlbeck hoppas på en lösning enligt svenska förebilder, där myndigheterna bekostar den treåriga universitetsutbildningen helt och hållet.

– All annan universitetsutbildning i Finland är gratis, och för 6 miljoner euro per år kunde också psykoterapeututbildningen vara det.

En annan lösning vore att i högre grad förlita sig på olika former av korttidsterapi som också andra än utbildade psykoterapeuter kan erbjuda, föreslår han.

– Om man ingriper i ett tidigt skede så kan den typen av korttidsterapi hjälpa många människor. Men det avlägsnar inte behovet av yrkeskunniga psykoterapeuter.

Cirka 2 procent av finländarna eller 125 000 personer har varje år behov av psykoterapi.

Blir personer med psykisk ohälsa fortfarande stigmatiserade?

– Det har skett en utveckling till det bättre de senaste 30 åren som jag har jobbat i branschen. Ju mer vi talar om psykisk ohälsa, desto mindre är risken för stigmatisering. Tyvärr förekommer det fortfarande diskriminering av personer som har drabbats av psykisk ohälsa, framför allt i arbetslivet, säger Wahlbeck.

Enkät: 4 av 10 unga har lidit av den sociala isolationen under coronakrisen

• Cirka 38 procent av finländarna upplever att isolationen under coronakrisen har varit psykiskt betungande.
• I åldersgruppen 18–25 är det 41 procent som uppger att restriktionerna har varit psykiskt påfrestande.
• 61 procent av dem som svarade på enkäten har någon gång kommit i kontakt med psykisk ohälsa i sitt liv eller i sin närmiljö.
• Utöver coronapandemin känner finländarna oro främst för den egna hälsan, ekonomin och sysselsättningen.
• Enkäten gjordes i februari på uppdrag av Psykisk Hälsa Finland och besvarades av sammanlagt 1 000 personer.

Text och foto: Mikael Sjövall

Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 02/2021.