Svårt att navigera bland klientavgifterna

Vilka tjänster är avgiftsbelagda och vad kostar det när jag behöver besöka en hälsocentral? Frågorna är många kring klientavgifterna inom social- och hälsovården, och systemet får kritik av sakkunniga.

Klientavgifter är de kostnader som klienter och patienter måste betala då de använder sig av olika slags service. De många avgifterna och reglerna kring dem bildar en djungel som är allt annat än lätt att navigera i. Det finns till exempel situationer där det är möjligt att få klientavgiften nedsatt eller helt slopad, ifall man inte klarar av den ekonomiskt, men det är inte alla som känner till det här.

Amnesty Internationals finländska sektion är en av dem som yttrat sin oro över de fattigaste i samhället. Bland annat drabbas många personer med funktionsnedsättning hårt av de olika klientavgifterna inom vården, till den grad att de ibland blir tvungna att söka utkomststöd för att kunna betala dem.

– En del av avgifterna för hälso- och sjukvård, så som besöksavgifter vid hälsocentralen, är engångsbetalningar på samma belopp. Det betyder att alla betalar lika mycket för tjänsterna, men procentuellt betalar låginkomsttagare mera än höginkomsttagare. Det finns också avgifter som kopplas till inkomstnivån, och även dessa kan vara orimligt svåra för dem som har en låg inkomst, säger Mariko Sato, sakkunnig inom ekonomiska och sociala rättigheter på Amnesty.

De flesta nya välfärdsområden har valt att uppbära den högsta tillåtna avgiften för besök vid hälsocentralen, vilket experterna anser vara problematiskt. Välfärdsområdena har stor frihet vad gäller storleken på många avgifter, och höga avgifter bidrar inte till den regionala jämlikhet som vårdreformen har i uppgift att skapa.

– Hela poängen med nya områdena är ju att det ska bli mera jämlikt och bättre samarbete, men det är ju fortsättningsvis ojämlikheter mellan områdena, säger Ylva Krokfors, sakkunnig vid Invalidförbundet.

Enligt Mariko Sato släpar Finland efter i den nordiska nivån vad gäller finansieringen av grundläggande hälso- och sjukvård och borde se över hur man hittar resurser till vården utan att belasta klienterna ytterligare. Hon tycker att resten av landet kunde ta modell av Helsingfors, som inte tar ut några besöksavgifter.

– I ett idealläge skulle klientavgifterna sänkas inom alla välfärdsområden. Antalet gratistjänster bör också utökas. Vi har bland annat föreslagit att läkarbesök vid varje hälsocentral ska vara avgiftsfria, säger Sato.

Informationsbrist ett stort problem

Ylva Krokfors har fungerat både som socialarbetare och intressebevakare. Hon berättar att avgifterna inte är det enda problemet – bristen på information om dem är lika besvärlig.

– Jag blir irriterad när jag är inne på myndigheternas hemsidor och inte hittar info om vad jag gör när avgiftstaket kommer emot och varför jag själv måste hålla reda på vad jag har betalat och spara kvitton. Det borde finnas att register som håller reda på detta, så att kostnaderna automatiskt slutar uppbäras när taket är nått. Jag är utbildad inom den här typen av frågor, och ändå har jag svårt att hålla reda på vilka avgifter som gäller för vilka tjänster.

Enligt lag har alla rätt till kostnadsfri rådgivning kring de tjänster man har rätt till och vårdavgifter man berörs av, men vem går det att vända sig till i dagens läge?

– De som har frågor kring hur de ska klara avgifterna ekonomiskt kan på vissa orter vända sig till specialrådgivare vid FPA. Men inte heller de här tjänsterna är tillgängliga för alla, säger Krokfors.

Det finns också patient- och socialombudsmän inom välfärdsområdena. De är emellertid anställda av samma aktörer som de har i uppgift att granska, menar Ylva Krokfors.

Ombudsmännens tjänster håller på att ses över. Men innan ett ärende går så långt som till en patientombudsman borde man som patient få information om vilka tjänster man har rätt till, och vilka avgifter som gäller, säger Ulrika Krook, som är specialiserad jurist och lärare i socialrätt vid Social- och kommunalhögskolan.

– Av erfarenhet vet jag att man från kommunernas sida inte alltid informerar om alternativen eller hänvisar patienterna till rätt typ av service. Även om alla faktiskt har rätt till detta, säger hon.