Riksdagen godkände förslaget till ny funktionshinderservicelagen den 1 mars och lagen träder i kraft den 1 oktober 2023. I och med lagen kommer tjänster från nuvarande handikappservicelagen och specialomsorgslagen bli tillgängliga för allt flera personer med olika slags funktionsnedsättningar. Även barnen och familjerna beaktas bättre.
SAMS är nöjd att flera tröskelfrågor så som åldersbegränsningen och oskäliga klientavgifter åtgärdats under riksdagsbehandlingen. Även språkliga rättigheter på svenska och teckenspråk har förstärkts, något som SAMS främjat på många vis. Nu när lagen har godkänts är det viktigt att tillämpningen av lagen och frågan om tillräcklig finansiering följs upp.
Bakgrund
I redan närmare 20 år har det funnits en samhällelig målsättning att erbjuda service till alla personer med funktionsnedsättning genom samma lag. Många anser även att FN:s funktionshinderkonvention förutsätter detta, även om det råder olika uppfattningar om saken. Förnyandet av funktionshindersservicelagen har varit inskriven i flera regeringsprogram.
Under Sipiläs regering kom man ganska långt, men propositionen föll tillsammans med regeringen. Trots att många var relativt nöjda med propositionen från 2018, finslipades en ny proposition fram i många år till. Funktionshinderorganisationer har fått vara delaktiga bland annat genom att medverka i den så kallade delaktighetsgruppen samt genom att delta i höranden vid ett flertal tillfällen.
Trots att dessa slags inslag har existerat har det rått en viss frustration på fältet över att exempelvis delaktighetsarbetsgruppens enhälliga rekommendationer beaktats endast delvis i beredningen. Det väcker frågan, vad är poängen med att sätta tiotals människors tiotals arbetstimmar på något som sedan endast godtyckligt beaktas? Efterklokt skulle det också ha varit smartare att inte ordna så många hörandetillfällen om ett lagförslag som var relativt accepterat, utan mera tid borde ha givits för behandlingen i riksdagen.
Trots att lagreformen beretts i över tjugo år och mera aktivt de senaste åtta åren, präglades slutrakan ändå av en betydande brådska. SAMS lyfter i varje fall på hatten för samtliga social- och hälsovårdsutskottets samt grundlagsutskottets medlemmar som inte sparat möda för att ro lagreformen i land. Även inputen från de sakkunniga som erbjudit sin sakkunskap till både social- och hälsovårdsutskottet och grundlagsutskottet har varit väldigt viktigt för att identifiera och åtgärda flera brister i lagen.
Utmanande utgångpunkter
SAMS uppfattning är att flera av bristerna berott på den problematiska utgångspunkten för lagberedningen. Trots att lagen skulle omfatta flera personer en tidigare, har de reserverade tilläggsresurserna varit snäva. I retrospektiv är det även märkvärdigt att trots att det rådde en stor konsensus inom funktionshinderfältet om den här spänningen, så lyckades vi inte lyfta katten på bordet. En del organisationer vaknade upp under sista minuten och började motsätta sig lagen.
SAMS har en del förståelse för kritiken, men gjorde en helhetsbedömning att det ändå vore bättre att få lagstiftningsprojektet i land. Till denna bedömning bidrog bland annat det faktum att i och med legalitetsprincipen ska all offentlig myndighetsutövning basera sig på lag. Om lagreformen åter uppskjutits med flera år, skulle även den lagliga grunden och incitamentet att utveckla nödvändiga tjänster saknas i flera år till.
Tröskelfrågorna har beaktats
För SAMS var det även väsentligt att våra tröskelfrågor beaktats. Den problematiska åldersbegräsningen slopades helt, då den inte kunde inkluderas på ett icke-godtyckligt sätt under riksdagsbehandlingen. Ifall den aktualiseras igen någon gång i framtiden, är det viktigt att funktionshinderorganisationerna är aktivt med och formulerar den på ett acceptabelt sätt, så att mångfalden av funktionsnedsättningar och livssituationer beaktas på ett skäligt och icke-diskriminerande sätt.
Även ökningen i klientavgifter blev till slut betydligt lindrigare och skäligare än vad som ursprungligen föreslagits. En del av den upplevda orättvisan på fältet hade att göra med att avgiftsfria resor till arbetsverksamhet (som ingen lön utbetalas för) skulle ges till endast dem som omfattats av specialomsorgslagen. SAMS håller med om kritiken och anser att från ett likabehandlingsperspektiv, ska ingen behandlas sämre på grund av sin annorlunda funktionsnedsättning. Om personer med andra slags funktionsnedsättningar har behov av likadan service, bör de även få det på likadana villkor. Det återstår att se om det här kan korrigeras genom prejudikat i rättspraxis och tillämpningsregler, eller om även preciseringar i själva lagen behövs.
SAMS var även väldigt oroad över att det under behandlingen försvann tydliga referenser till rätten till punktskrift och mobilitetsträning i lagens paragraf om träning. Dessa förtydligades efter grundlagsutskottets kritik, men endast i betänkandets motiveringar och inte i ändringar i själva lagtexten. Det är oerhört viktigt att tillämpningsreglerna tydligt beaktar dessa väldigt väsentliga behov som personer med synnedsättningar har. Om dessa tjänster äventyras, bör riksdagen i brådskande ordning precisera lagen ytterligare.
Bland annat detta förändras
I och med lagen har klienternas ställning och språkliga rättigheter förstärkts i beslutsprocessen och bedömning av servicebehov. Resurskravet blir lindrigare och ålderbegränsningen försvinner från personlig assistans. Rätten till servicesedlar av tillräcklig värde i fråga om personlig assistans förstärks, något som vi förväntar oss att ska underlätta rekryteringen av assistenter i framtiden.
Korttidsvård som tidigare getts närmast inom specialomsorgen blir nu tillgängligt för en större mängd familjer och personer som lever med olika slags funktionsnedsättningar. Barn som har två hem kan få stöd för anpassningar i bägge hemmen. Enligt lagen ska familjerna i första hand få all den hjälp de behöver, men vid behov kan barnen även placeras utanför hemmet på basis av funktionshinderservicelagen. Tidigare har det här ännu ordnats på basis av barnskyddslagen, trots att behovet berott på funktionsnedsättning och inte barnskydd.
För personer inom specialomsorgen förstärks även rättssäkerheten, då de kan klaga på beslut om enskilda tjänster i stället för hela specialomsorgsprogrammet (som innehåller flera tjänster och stödformer). Stöd för rörligheten förväntas också bli mera flexibel och mångsidig i och med lagförändringen.
Behovet av att följa upp
SAMS och andra funktionshinderorganisationer anser att det är nödvändigt att följa upp förverkligandet av lagen och rättigheterna i och med reformen. Det fanns även två klämmar om detta i utskottsbetänkandet. SAMS föreslår att som ett verktyg borde exempelvis THL grunda fokusgrupper som de kan följa upp innan lagen träder i kraft och exempelvis årligen 2 – 4 år i efterskott. Det här är nödvändigt för att samla insikter om tillgången till nödvändiga tjänster och stöd utvecklas för personer med olika slags funktionsnedsättningar och livssituationer.
Trots meningsskiljaktigheterna i slutet av lagstiftningsprocessen så hoppas SAMS att samtliga funktionshinderorganisationer nu kan arbeta tillsammans för att dels kartlägga och åtgärda möjliga brister samt dels för att säkerställa tillräckliga resurser för funktionshinderservicen.
Nya funktionshinderservicelagen träder i kraft 1.10.2023, men vissa rättigheter så som särskild stöd (för delaktighet) förstärks under åren 2025 och 2026 så att det motsvarar samma mängd som ges till personlig assistans för fritidsaktiviteter. Paragraferna 14 och 15 om stöd i beslutsfattande träder ikraft 1.1.2025.
Länkar:
