Kvinnor med funktionsnedsättning löper större risk att utsättas för våld i nära relationer än män med funktionsnedsättning och befolkningen överlag. Självbestämmanderätt och tillgång till information är viktiga verktyg på vägen till en tryggare vardag.
När det gäller utsatthet finns det absolut en överrepresentation bland personer med funktionsnedsättning och kronisk sjukdom. Man vet också att fler är utsatta på olika sätt: det kan vara många typer av våld och vid upprepade tillfällen.
Det säger projektledare Hanna Öfors vid Funktionsrätt Sverige, en paraplyorganisation för förbund som främjar inkludering.
Enligt svenska myndigheten för delaktighet utsätts kvinnor, män, flickor och pojkar med funktionsnedsättning för samma typ av våld som den övriga befolkningen, men våldet kan riktas mot funktionsnedsättningen, ett hjälpmedel eller kommunikation. Till exempel kan förövaren gömma hjälpmedel eller vägra teckenspråkstolka.
Funktionsrätt Sverige driver projekt om sexualitet, sexuell hälsa och rättigheter för personer med funktionsnedsättning och kronisk sjukdom. I sitt jobb förespråkar Hanna Öfors ökad egenmakt, det vill säga självbestämmanderätt, och god sexuell hälsa.
– Vi riktar in oss på agens och på att personer med funktionsnedsättning själva ska styra sin sexualitet och avgöra hur de vill leva. Vi ser det som ett sätt att minska risken för utsatthet för våld och trakasserier, säger Öfors.
– Om en person med funktionsnedsättning har fått möjlighet att själv ta ställning till sin sexualitet, och verkligen fått fundera vad en god sexuell hälsa är, kommer det också att vara lättare att sätta sina gränser.
För att kunna fatta informerade beslut behövs rätt och riktad information.
– Det är viktigt med anpassad information, men också att personer med funktionsnedsättning uppmärksammas i den generella informationen till befolkningen. Det handlar också om att stödpersoner kan prata om de här sakerna och öppna upp för samtal, säger Öfors.
Beroendeförhållanden försvårar anmälan
I Finland har man uppskattat att en kvinna med funktionsnedsättning har två till fyra gånger större risk för att utsättas för våld än en kvinna utan funktionsnedsättning. Risken för sexuellt våld är likaså större, också jämfört med män med funktionsnedsättning.
Jaana Tiiri, som jobbar som expert vid Rusetti ry som främjar rättigheter för kvinnor med funktionsnedsättning, säger att våldsstatistiken bara är en liten del av verkligheten och påverkas av beroendeförhållanden i människors liv.
– När personen som våldför sig på dig också är en person vars hjälp du är beroende av höjs tröskeln för att göra en anmälan betydligt. Det är förståeligt, för man är rädd för att den livsviktiga hjälpen upphör, säger Tiiri.
I den offentliga debatten ges en kvinna med funktionsnedsättning ofta det hjälplösa offrets roll. Som ett motdrag ordnar Rusetti självförsvarskurser som lär målgruppen självförsvar ur olika aspekter.
– Vi funderar på vad det betyder fysiskt, men också på andra sätt. Till exempel hur jag försvarar mig mot ekonomiskt eller psykiskt våld, vilka särdrag betecknar sexuellt våld, säger Tiiri.
Vid Rusetti arbetar man också med att öka tillgängligheten till exempel vid mödra- och skyddshem. Även Tiiri betonar vikten av tillgänglig information, till exempel om lagen om samtycke som trädde i kraft nyligen.
Tendens till överbeskyddande
Diskussioner kring dessa ämnen är inte enkla, eftersom samhället samtidigt tenderar att förhålla sig överbeskyddande till personer med funktionsnedsättning när det gäller sexuell hälsa.
– Många försöker skydda personer med funktionsnedsättning från de här frågorna, som om de inte alls berörde målgruppen. Det finns någon form av rädsla för att ett samtal om sex och sexualitet genast gör personen till våldsoffer, säger Tiiri.
Att prata om vad som känns bra för kroppen kan vara svårt särskilt för dem som redan i ung ålder utsatts för det som Tiiri beskriver som strukturellt våld i form av otaliga läkar- och hälsogranskningar där den fysiska integriteten inte respekterats.
– Frågan är hur man med den utgångspunkten ska kunna utveckla ett hälsosamt förhållningssätt till de egna kroppsliga gränserna, säger Tiiri.
Särskilt viktigt är det med förståelse för integritet och självbestämmanderätt i situationer där någon behöver en utomstående människas hjälp. En del personer med funktionsnedsättning har fler nära relationer än den övriga befolkningen i snitt, eftersom man kan ha ett stödsystem runt sig som omfattar både stödpersoner och personliga assistenter. Ironiskt nog kan det öka utsattheten.
– Ganska lite diskuterar vi till exempel rätten till strikta gränser för hur en assistent hjälper dig i duschen. Man får ha önskemål om assistentens kön och hur situationen ska se ut. En person med funktionsnedsättning har dessa rättigheter även om hen behöver hjälp för att sköta om sin hygien, säger Jaana Tiiri.
Text: Eva Lamppu
Illustration: Sebastian Dahlström
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 2/2023.
