Efter många om och men träder den nya funktionshinderlagen i kraft i oktober. Slutrakan av processen var turbulent då intresseorganisationerna var oeniga om lagen borde godkännas eller förkastas. Det finns ändå förhoppningar om att uppföljningen sker i gott samarbete.
Den nya funktionshinderlagen är ett faktum. Efter utdragen behandling godkände riksdagen lagen i mars, och i höst blir två separata lagar för personer med funktionsnedsättning historia.
Vid SAMS har man fått både positiv och negativ respons kring lagen. Mest är människorna fundersamma kring tillämpningen, alltså hur lagen kommer att tolkas i välfärdsområdena. Det finns ett behov att veta när förändringarna träder i kraft och hur den tre år långa övergångsperioden kommer att se ut – frågor som det ännu inte finns exakta svar på.
– I det här skedet kan vi inte ge tydliga svar, och det är nog det som oroar människor, säger SAMS jurist Marica Nordman.
Organisationerna har nu siktet inställt på att följa med hur arbetet med den nya lagen kommer i gång.
– Det allra viktigaste är att praxisen blir bra från början. Därför måste man se till att personalen som ska använda sig av lagen utbildas och läget följs upp, säger Nordman.
Också Kynnys, som jobbar för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, ser att de största frågetecknen finns kring tillämpningen. Det innebär ändå inte att den nya lagen automatiskt skulle vara dålig – organisationschef Annina Heini påpekar att tillämpningen också varit den nuvarande lagens stora problem.
Enligt Heini finns nu stort iver bland tjänstemännen att ta till sig lagen på bästa sätt. Både myndigheter och organisationer kommer under hösten att hålla utbildningar kring lagen. Socialarbetarna kommer också att ha tillgång till stöd via välfärdsområdesbolaget Hyvil och bland annat Institutet för hälsa och välfärds Handbok om funktionshinderservice uppdateras med information om den nya lagen.
Vem har rätt till service?
Vid Kynnys tror man att alla målgrupper gynnas av den nya lagen.
– Nu finns större utrymme att beakta individuella omständigheter och olika grupper blir mer likvärdiga inför lagen. Vi ser fler möjligheter än hot, säger Annina Heini.
Heini kallar lagen en seger för socialarbetet. Visserligen finns fortfarande bestämmelser till exempel kring hur många timmar service eller antal taxiresor som beviljas, men nu kan socialarbetare mer självständigt beakta klienternas individuella behov och livssituationer.
Också SAMS anser det vara bra att lagen gått igenom, särskilt med tanke på att fler nu har tillgång till nödvändig service.
– Den här lagen fångar upp människor som tidigare fallit mellan stolarna, som personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som kan ha hamnat i svåra situationer, säger Marica Nordman.
Att tillämpningsområdet nu breddas har också väckt kritik. Ovetskapen kring exakt vilka nya grupper som inkluderas, vilken service de kommer att få och hur mycket det kommer att kosta har väckt frän debatt. Det finns farhågor om att kakan måste delas mellan fler och att servicen kan bli lidande för alla.
Tankegången gör Heini fundersam.
– Jag vet inte vad alternativet skulle vara. Som en människorättsorganisation kan vi inte tänka att vissa människogrupper inte ska få tillgång till nödvändig service.
Heini menar att bristen på pengar inte direkt har med den nya lagen att göra. Hade vi fortsatt leva med den nuvarande lagen skulle pengabristen sannolikt ha kommit emot.
– I nästa budget kommer medlen för funktionshinderservice antagligen att vara underdimensionerade, så brukar det vara. Men ett välfärdssamhälle måste nog ha råd med oss alla.Det viktiga skulle nu vara att tillsammans se till att resurserna tryggas.
Samtidigt anser hon att funktionshinderorganisationerna inte ska ha det slutliga ansvaret för att pengarna räcker till.
– Den kommande regeringen verkar vara ivrig att ta fram nedskärningslistor, men det måste finnas andra lösningar än att ta pengarna från de nödvändiga tjänsterna, säger Annina Heini.
De som motsatt sig lagen har konstaterat att den nu har en alltför stor betoning på omsorg. I stället för att vara aktiva aktörer framställs servicetagarna som mottagare av omsorg, menas det.
– Visst kommer biten som berört målgruppen för specialomsorgslagen att synas i lagtexten. En del av människorna som berörs av lagen behöver omsorg, så är det. Men det innebär inte att just den delen av lagtexten skulle gälla alla grupper. Man måste plocka ut det som berör en personligen, säger Annina Heini.
Bland annat Invalidförbundet har lyft fram att personer med funktionsnedsättning inte fått sina röster hörda i tillräcklig utsträckning och att familjer och experter som inte personligen berörs av funktionsnedsättning påverkat utformningen av lagen.
– Jag förstår tankegången absolut. De som berörs av lagen måste absolut höras. I samhället är det ändå ofta så att också andra än bara de berörda involveras i lagberedningsprocesser, funderar Marica Nordman.
Inte ett hastverk
Det fanns mycket som kunde ha gått bättre under lagberedningsprocessen – coronapandemin sköt upp arbetet i början och särskilt slutspurten skulle ha mått bra av extra tid. Heini påpekar dock att lagen började förberedas redan för över tio år sedan – i det avseendet handlar det inte om ett hastverk.
– Under lagberedningen ordnades ett stort antal höranden där organisationerna fick möjlighet att tycka till om lagen och lagberedarna bad om preciseringar och konkreta exempel under hela beredningens gång, säger hon.
Att slå ihop två lagar är ingen lätt process. Kynnys anser att det ändå är bättre med en lag som måste filas efteråt, än att lagen skulle ha förkastats och beretts på nytt under nästa regering. Då kunde den ha lagts på is en längre tid.
Särskilt de sista veckorna då olika organisationer tog ställning för och emot lagen och aktörerna på fältet förväntades ”välja sida” kändes obehagliga för många. Både vid Kynnys och SAMS hoppas man på att meningsskiljaktigheterna inte kommer att påverka det framtida samarbetet.
– Det är naturligt med olika åsikter om lagen. Viktigt vore nu att blicka framåt, säger Marica Nordman.
Vid Kynnys betonas vikten av att följa med lagens tillämpning och dess framtid tillsammans.
– Jag tror starkt på samarbete. Inte är det så här lätt att splittra oss, säger Annina Heini.
Text: Mikaela Remes
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 2/2023.
