I början av juni ordnas Finlands första Disability Pride i Tammerfors.
Disability Pride ordnas av volontärer vid människorättsorganisationen Amnesty Internationals lokalgrupp den första juni i centrum av Tammerfors. Tanken är att ge personer med funktionsnedsättning synlighet och känslan av att man är en del av samhället.
– Personer med funktionsnedsättningar hörs eller syns inte i samhället, trots att vi är många, säger Suvi Kivinen, en av initiativtagarna som verkat som volontär vid Amnesty i Tammerfors sedan 2019.
Evenemanget har redan väckt en hel del intresse på sociala medier. Kivinen räknar med att ett hundratal deltagare dyker upp för att ta del av musik och uppträdanden, bland annat av ”Finlands blindaste komiker” Tommi Vänni. Arrangemangen förverkligas av frivilliga och Amnesty står för en del av kostnaderna.
I USA har människorättsaktivister årligen samlats till Disability Pride Month för att uppmärksamma den lagstiftning som infördes i juli år 1990 som förbjuder diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Disability Pride firas också i många andra länder.
I Finland har man redan tidigare år försökt ordna ett dylikt evenemang, men inte riktigt lyckats göra Disability Pride till något större. Suvi Kivinen tror att det i sommar blir annorlunda. Planen är också att i framtiden kunna turnera med evenemanget på mindre orter.
I motsats till den kända Priderörelsen som förespråkar sexuella rättigheter handlar Disability Pride inte om sexualfrågor, utan om att få känna sig stolt över vem man är.
– I Disability Pride är det fråga om att vara stolt över sin identitet. Den behöver inte förminskas, den får synas och framför allt ska den inte hindra dig från att jobba eller delta i samhället, säger Suvi Kivinen.
Kivinen själv har en CP-skada samt fibromyalgi och kronisk depression. På jobbet har hon fått göra sina kollegor uppmärksamma på de många praktiska problem hon möter i vardagen, inte minst gällande taxiskjutsar. Enligt Kivinen hittar många aldrig en plats i arbetslivet, trots att det inom målgruppen finns många högutbildade. Ett hinder som människor stöter på är den starka kulturen av skam, konstaterar hon.
– Dessutom tävlar grupper med olika typer av funktionsnedsättningar sinsemellan om synlighet eller bidrag. Vi saknar en enhetlig front som driver på gemensamma frågor.
– Många nöjer sig med att få hjälp med kaffet under en tågresa. Världen kunde ändå se väldigt annorlunda ut om vi förde lite större väsen av oss. Då kunde också andra saker förändras.
Disability Pride påminner deltagarna och omvärlden om att personer med funktionsnedsättning inte är ”fel” eller osynliga. Också så kallade normfungerande människor får gärna vara med och visa sitt stöd, poängterar Kivinen.
– Alla är välkomna. Man behöver inte ha en funktionsnedsättning eller identifiera sig som en person med funktionsnedsättning för att delta. •
Fakta
- Färgerna symboliserar Disability Prideflaggan, som skapades 2019 av Ann Magill i USA. Varje färg har en egen betydelse:
Rött – fysisk funktionsvariation.
Gult – neurodiversitet.
Vitt – odiagnosticerade funktionsvariationer.
Blått – emotionella och psykiska funktionsvariationer.
Grönt – sensoriska funktionsvariationer (döv, blind, utan lukt- eller smaksinne).
Svart – hedrar alla offer för våld och övergrepp.
Källa: Columbia University, 2024
Text: Eva Lamppu
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 2/2024.
