Coronaviruspandemin har väckt debatt runt om i världen om vem som prioriteras i intensivvård ifall det finns för lite intensivvårdsplatser.
Funktionshindersorganisationen Tröskeln rf publicerade förra veckan ett utlåtande, där de berättade om att de fått höra om att ett boende-enhet för personer med intellektuell funktionsnedsättning hade bedömt att ingen av boende-enhetens boende skulle vara berättiga till intensivvård ifall det skulle insjukna i coronaviruset. Utlåtandet väckte en del oro bland den berörda målgruppen. FDUV skrev också om ämnet i sin blogg förra veckan.
Social- och hälsovårdsministern Aino-Kaisa Pekonen kommenterade frågan i remissdiskussionen i riksdagen och konstaterade att personer med funktionsnedsättningar inte kommer att behandlas olika i frågan om intensivvård på grund av coronaviruset. Hon poängterade att funktionsnedsättningen i sig inte är en riskgruppsfaktor, men att många personer med funktionsnedsättningar även lider av andra grundsjukdomar och därför hör till riskgrupperna.
I en artikel av Helsingin Sanomat som publicerades den 5.4 intervjuas intensivvårdsföreningens ordförande och Åbo universitets centralsjukhus intensivvårdsavdelningens överläkare Mika Valtonen om vilka faktorer som påverkar beslutet om intensivvård. Enligt Valtonen ges intensivvård till personer som anses ha nytta av den. Han påpekar att personer med svåra grundsjukdomar och en nedsatt funktionsförmåga inte drar nytta av intensivvården utan effekten kan vara tvärtom. En tung vård kan förstärka och förlänga patientens plåga.
Enligt Heikki Saxén, Tammerfors universitets forskare i bioetik, är bedömningen av vem som beviljas intensivvård för bred. Det borde finnas tydliga riktlinjer enligt vilka det bestäms för vem intensivvård beviljas. Saxén tycker att bedömningen borde göras av en annan person på sjukhuset än av den läkaren som sköter patienten, så att riktlinjerna skulle hållas enhetliga.
Det är viktigt att göra en förebyggande bedömning om patientens vård av en hälsovårdsexpert som känner till patientens hälsovårdshistoria. Detta kan lätta bedömningen av nyttan av intensivvård i rusningstider, men det sista beslutet om intensivvård tas alltid av den läkare som ger intensivvården. Bedömningen skall alltid göras utgående från det individuella fallet, inte för en viss grupp i förhand.
Även justitieombudsmannen har tidigare tagit ställning till att funktionsnedsättning inte är en saklig orsak att begränsa tillgången till intensivvård, eftersom en begränsning skulle stå i strid med grundlagens diskrimineringsförbud. Funktionsnedsättning är inte en grund att förneka intensivvård. SAMS vill lyfta fram att det är viktigt att alla behandlas lika och enligt samma regler. Det är viktigt att vi litar på myndigheterna som har den medicinska expertisen i denna fråga. Ingens mänskliga rättigheter får åsidosättas.
Jukka Kumpuvuori och Martin Scheinin har även skrivit om behovet att trygga mänskliga rättigheter i Perustuslakiblogi . I blogginlägget uppmärksammar de bland annat funktionshinderskonventionen och att flera tungviktare inom Förenta Nationerna har hänvisat till att mänskliga rättigheter inte får kränkas på grund av undantagstillståndet och vanliga stödtjänster bör upprätthållas för att trygga rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar.
