Från marginalen mot fullvärdigt medborgarskap

AKTUELLT

På den afrikanska paradisön Zanzibar har invånare med funktionsnedsättningar länge levt i skuggan av övriga samhället. Nu mobiliserar de sig för förändring och inkludering.

Solens heta strålar bränner nästan ständ­igt över den tanzaniska ön Zanzibar i Indiska Oceanen. Det lockar mängder med turister till öns vita sandstränder. 34-åriga Halidi Kassem Ali undviker däremot solen. Han sitter på några uttjänta bildäck i skuggan av en mur i utkanterna av en marknad i huvudstaden Zanzibar City. Där sitter han varje dag och erbjuder sina tjänster som skomakare. Hans underben är förkrympta och förtvinade.

– Jag fick polio när jag var fem år och blev förlamad i benen, berättar Halidi.

Zanzibar är en autonom del av Tanzania och har cirka 1,6 miljoner invånare. Hur många av dessa personer som har funktionsnedsättningar är oklart, men majoriteten av dem lever utanför samhället. Utanförskapet börjar vanligen i tidig ålder. En del börjar aldrig i skolan, andra hoppar av, vilket även Halidi gjorde.

– Jag slutade i skolan när jag gick i femte klass, berättar han.

Anledningen var att skolan låg långt från hans by och att det var påfrestande att ta sig dit.

– Rullstolar och kryckor är mycket dyrt. Mina första kryckor tillverkade jag själv av trä. Jag fick spara länge innan jag hade råd att köpa ett par ”riktiga” kryckor begagnat, säger han.

På den intilliggande vägen åker mini­buss­ar, motorcykeltaxis och bajajis – motoriserade tvåhjulingar – förbi. Inga är anpassade.

– Jag använder inte allmänna transportmedel. Jag tar mig fram på en handdriven cykel som jag själv har byggt, säger Halidi.

Zanzibar

• Ett självstyrt örike i union med Tanzania, med egen grundlag, regering och parlament. Blev självständigt år 1963.
• Har varit under både tyskt och brittiskt styre.
• Ca. 1,6 miljoner invånare, varav majoriteten är muslimer.
• Har ansetts vara världens kryddcentrum och är ett av de få ställen där saffran odlas.
• På ön finns många unika djur- och växtarter.

Bra lagar borde realiseras

På Zanzibar antogs en funktionsrättslag baserad på FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, CRPD, redan år 2006. Det känner Haladi inte till.

– Jag har aldrig fått hjälp av någon annan än min familj. Jag lärde mig själv att laga skor och öppnade sedan min business här. Jag gillar mitt jobb, men det är svårt att få det att gå ihop. Jag har fyra barn att försörja, säger han.

En bit bort sitter Salma Hajj Sadat på sitt spartanskt möblerade kontor. Hon är ordförande i Zanzibars förbund för personer med funktionsnedsättningar, UWZ, som grund­a­des år 1985. Salma berättar att majoriteten av personer med funktionsnedsättningar lever i fattigdom och att det florerar många fördomar.

– En del, även föräldrar till barn med funkt­ionsnedsättningar, ser det som en förbannelse, suckar Salma.

Salma stöter på egna utmaningar. Hon blev förlamad i högerarmen som åttaåring efter att ha träffats av en bräda som föll ned från ett husbygge. Innan dess var hon högerhänt, men lärde sig att använda vänsterhanden i stället. Något som inte är socialt accepterat på Zanzibar där majoriteten av invånarna är muslimer.

– I vår muslimska kultur används höger hand för att äta, hälsa och betala, säger hon.

Vänsterhanden används för smutsiga handl­ingar, som vid toalettbesök.

– Ibland, när jag till exempel betalar med vänster hand, blir folk upprörda och frågar ”vad håller du på med?”. Det känns givetvis inte bra, säger hon.

Salma har fått lära sig att leva med att ständigt förklara sitt ”ohyfsade” beteende. Som språkrör för öns personer med fysiska funkt­ionsnedsättningar får hon förklara en del annat också, till exempel vad funkt­ionsrättslagarna innebär i praktiken.

– Vi har bra policys och lagar. Problemet är att realisera dem och att ändra människors attityder, säger Salma.

Ekonomisk inkludering behövs

Salmas förbund UWZ ingår i Zanzibars funkt­ions­rättsfederation SHIJUWAZA, som bildades 2015. I dag består den av tolv organisationer som med gemensamma krafter kämpar för att lagbokens kråkfötter ska bli verklighet. Med utländskt stöd driver man sedan 2020 ett så kallat CBID-projekt (en förkortning för ’lokalbaserad inkluderande utveckling’) i tre av Zanzibars elva distrikt. Planen är att projektet så småningom ska expandera över hela ön.

CBID jobbar för att inkludera personer med funktionsnedsättningar i samhället. Volontärer utbildas och besöker olika platser där de in­form­erar om funktionsrätt. Lokala kommittéer har bildats för att identifiera personer med funktionsnedsättningar och informera dem om tillgänglig service i deras närhet. Mycket krut har lagts på inkludering av barn i skolor, men samtidigt finns det tiotusentals vuxna personer med funktionsnedsättningar som saknar inkomst. Nästa steg i projektet blir därför ekonomisk inkludering.

– Egenanställning är det absolut bästa alt­ernativet för arbetslösa personer med funkt­ionsnedsättningar, eftersom de ofta saknar utbildning och yrkes­erfarenhet, säger Salma.

UWZ har tid­ig­are haft kortare sömnads- och keramik­kurser, men Salma menar att det nu är dags att anamma den digitala utvecklingen.

– Vi kommer inom kort att starta kurser i samarbete med FN: s arbetsmarknadsorgan ILO om hur man arbetar digitalt. Till exempel med fotografering, men även annat. Det är viktigt att vi pratar individuellt med varje deltagare för att se om det finns en efterfrågan på deras arbete, säger Salma.

Tidigare projekt med att ge mikrolån för att starta småskalig verksamhet har inte varit särskilt lyckade. Salma menar att projekt för ekonomisk inkludering inte nödvändigtvis måste handla om att låna ut pengar.

– Man kan även låna ut utrustning som behövs i en verksamhet, säger hon.

Salma har en idé om att lära arbetslösa ungdomar med funktionsnedsättningar att köra bajaji, ett av öns populäraste transportmedel.

– De får sedan hyra en bajaji för en daglig avgift. Så småningom, när avgifterna har täckt kostnaderna för bajajin, blir fordonet deras. För de återbetalade pengarna köper vi en ny bajaji som en annan person kan hyra, säger hon.

Egenanställning är även vanligt bland ungdomar utan funktionsnedsättningar. Många unga män försörjer sig till exempel på att köra boda-boda, motorcykeltaxis. Olycksstatistiken är hög och för en del slutar det med person­skador. Många hamnar då på bar backe, berättar SHIJUWAZA:s generalsekreterare Juma Salim Ali, när vi träffas på federationens högkvarter i en annan del av Zanzibar City.

– Om du är anställd så har du rätt till pension om du inte längre kan arbeta, men inte som egenanställd, säger han.

Hjälpmedelslotteri

Utsikterna för skadade att hitta en ny försörjning – och att ta sig utanför hemmet överhuvudtaget – begränsas av att myndigheterna inte bistår med hjälpmedel.

Federationens kassör, Fatma Djaa Chessa, är blind och arbetar som lärare. För några år sedan drabbades hon av en muskelsjukdom som innebar rörelse­ned­sättningar i benen. Till en början tog hon sig runt och kunde sköta sitt arbete med hjälp av ett par kryckor. Tidvis blev hon dock allt svag­are i benen, men lärarlönen räckte inte till att köpa en rullstol.

– Till slut fick jag en rullstol av ett färjerederi. Ibland utannonserar privata företag att de delar ut hjälpmedel. Man kan även själv kontakta privata aktörer och be dem om hjälp, säger Fatma.

Det är som att spela på lotteri, men öns regering har ingen budget för hjälpmedel. Budgetplaneringen försvåras av att man inte vet hur många av öns invånare som har funktionsnedsättningar, berättar Ussy Khamis Debe, vd för Zanzibars nationella råd för personer med funktionsnedsättningar.

– Enligt Zanzibars statistikbyrå fanns här cirka 70 000 personer med funktionsnedsättningar 2012, men endast 7 800 finns registrerade i vår databas, säger han när vi träffas på hans kontor i Vicepresidentsbyggnaden.

Genom ett FN-sponsrat projekt söker man nu vägar att identifiera alla.

– Men vårt arbete har påverkats mycket neg­ativt av coronapandemin. Under 1,5 år fick vi ha avbrott i vårt uppsökande arbete, säger Ussy.

Även öns största ekonomiska sektor, turismen, har drabbats hårt under pandemin.

– Det har givetvis också drabbat personer med funktionsnedsättningar negativt. Nästan alla är beroende av turismsektorn på ett eller annat sätt, säger Ussy.

Turisterna har så småningom börjat återvända till ön, men enligt Ussy är försämrad ekonomi långt ifrån enda bromsklossen i funktionsrättsarbetet.

– Ett stort problem är att många myndigheter och beslutsfattare saknar kunskap om personer med funktionsnedsättningar och deras rättigheter, säger han.

Rådet har därför utvecklat en strategi för hur funktionsrätt ska inkluderas på alla myndighetsnivåer.

– Strategin har ännu inte antagits av regeringen, men vi lobbar hårt för att den ska göra det. Förhoppningsvis antas den inom några månader. •

Text & bild: Bengt Sigvardsson

Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 01/2022.