CRPD-seminariet: dystra enkätresultat, ljusa förhoppningar

Sanna Leppäjoki-Tiistola

Sanna Leppäjoki-Tiistola påpekade att kunskapen om skyddshem för kvinnor är bristfällig i dagsläget. Hon undrade också vad euron egentligen är värd för en kvinna med funktionsnedsättning.

Kirsi Pimiä och Amu Urhonen

Kirsi Pimiä (t.v.) var inte helt överraskad av de oroväckande resultaten, eftersom liknande trender synts också i diskrimineringsombudsmannens egna studier och rapporter. Särskilt ser hon bl.a. barnens och ungdomarnas situation som alarmerande. Amu Urhonen modererade debatten. Marika Rönnberg från Kuurojen Liitto tolkar teckenspråk i bakgrunden.

Ylva Krokfors och Sami Virtanen påpekade vikten av att se på personen och att höra personen till slut vid bemötande av människor med funktionsnedsättning. Deras powerpointvisning var i lättläst form.

Ylva Krokfors och Sami Virtanen påpekade vikten av att se på personen och att höra personen till slut vid bemötande av människor med funktionsnedsättning. Deras powerpointvisning var i lättläst form.

Seminariet som handlade om hur FN-konventionen för personer med funktionsnedsättning förverkligas i den finländska vardagen var mångsidigt. Flera klassiska element i ett seminarium närvarade, som högläsning från powerpoint-visningen och de som berättade mera fritt, dramatiserat berättande, dramatik eller laddade känslor i paneldebatten. Allt det här skedde i en varm sal späckad med åhörare på G18.

En stor kavalkad med människor intog talarrollen. De medverkandes antal var stort, också på arrangörssidan fanns det flera instanser som hade sitt att säga i de förberedande momenten. Det blev en minnesvärd dag och de omedelbara efterdyningarna tynar kanske ut förhållandevis snabbt. Själva arbetets frukt kommer däremot förhoppningsvis att, som riksdagsledamot Noora Koponen önskade, leva kvar i det politiska arbetet.

Inlevelsen hos Sanna Leppäjoki-Tiistola var påtaglig när hon föreläste om enkätresultaten för kvinnor med funktionsnedsättning och deras märkbara utsatthet för fattigdom och dålig behandling. Rätten till ett socialt liv, föräldraskap och personlig integritet borde vara utgångsläget för alla personer.

I paneldebatten ventilerades på ett mer filosofiskt plan, än i den föregående omgången kring enkätresultaten, begrepp som ”attityd” (asenne på finska). Ändringar i lagstiftning är också ändringar i attityder, sade Amu Urhonen. Alla besitter någon attityd eller inställning till begreppspar som normalitet och funktionshinder. Att placera dem i fack som varandras motpoler är problematiskt. Sådan retorik betjänar på sin höjd debattens drama eller spänning i en värld av snabba klick och svartvita världsåskådningar. Personer med funktionsnedsättning borde vara rollmodeller för barn: Vi är mer än normala, påpekade Markku Jokinen.

Vi är mer än normala (Markku Jokinen)

Det som gör oss civiliserade är förmågan att empatiskt värdera varandra med helhetshänsyn och kännedom om andras egenskaper. Jokinen efterlyste ett gott samarbete mellan myndigheterna och personer med funktionsnedsättning för att råda bot på okunskapen om funktionsnedsättning som råder på myndighetshåll. Jokinen talade också om den enorma outnyttjade arbetskraftspotential som högutbildade personer med funktionsnedsättning utgör.

Pauli Rautiainen kommenterade färsk rättspraxis inom europeiska människorättsdomstolen (länken leder till en engelskspråkig PDF). I fallet ansåg domstolen något karikerat att en person i rullstol inte behöver ha rätten till att se filmer på (särskilda) biosalonger, utan det räcker med att han eller hon kan ta del av materialet till exempel genom en DVD-film där hemma. Här frågar Pauli Rautiainen vart vill vi lägga ribban på funktionshindersfältet? Vill vi ha lika rätt till deltagande i samhället, eller räcker det med ett utvidgat sortiment av DVD-filmer? Paralleller kan dras på många fronter– vill vi t.ex. ha tillräckligt med taxiresor eller ett kollektivtrafiksystem som är fungerande och tillgängligt för alla?

Ifall man vill återgå till detaljerna från den 4 september, kan man strömma seminariet här.

Patrik Simberg och Elias Vartio. Foto Patrik Simberg