Podden Snack om funktionshinder: Finlandssvenska teckenspråket

| Uppdaterad
Podden Snack om funktionshinder: Finlandssvenska teckenspråket featured image

Frukostsnack om funktionshinder ordnades den 14.5.2020 med temat det finlandssvenska teckenspråket. Den 14.5 firades också teckenspråkets dag i Sverige. Om ämnet diskuterade Annika Aalto, specialsakkunnig från Finlands Dövas förbund. Som moderator fungerade Elias Vartio, juridiskt ombud vid SAMS. Du kan lyssna på diskussionen som en podcast här.

Det finlandssvenska teckenspråkets historia

Det finlandssvenska teckenspråket kom till Finland från Sverige. På 1800-talet föddes Carl Oscar Malm döv och hans familj skickade honom till Sverige till dövskolan. Efter att han hade studerat där kom han till Finland och grundade den första dövskolan i Borgå. I dövskolan användes det svenska teckenspråket och i början tecknade alla lika. Eleverna delades upp enligt det skrivna språket, som var antingen finska eller svenska och så småningom började det finska och det finlandssvenska teckenspråket formas.

Under den så kallade oralistiska tiden förbjöds det att använda teckenspråk och de döva skulle lära sig att tala och läsa på läpparna. Undervisningen gick ut på att eleverna läste lärarens läppar och skulle lära sig att uttala orden. Fast det var förbjudet att teckna, tecknade barnen på rasterna för att kunna kommunicera och språket levde vidare. Under oralismen blev döva tvångssteriliserade och personer med ärftlig dövhet behövde tillstånd för att gifta sig med varandra (Källa: Språkinstitutet).

Egen finsk skola och egen svensk skola ledde till att två olika teckenspråk, det finska och det finlandssvenska, började utvecklas. Det finlandssvenska teckenspråket har intryck från både det finska och svenska teckenspråket. Det finlandssvenska teckenspråket ansågs länge som en dialekt till det finska teckenspråket och många tycker så även idag.

På 1990-talet stängdes den sista finlandssvenska teckenspråksskolan och eleverna integrerades i vanliga skolor. Många familjer valde att flytta till Sverige och studera på det rikssvenska skrivna språket och svenskt teckenspråk istället för att studera på det finska skrivna språket och finskt teckenspråk.

2002 grundades Finlandssvenska teckenspråkiga rf och 2005 blev det finlandssvenska teckenspråket ett eget språk. En dialekt skiljer sig från ett språk om mindre än 70% är lika, vilket betyder att över 30% måste vara olika. Enligt språkbrukarna uppskattas det finlandssvenska och finska teckenspråket ha cirka 60% lika och 40% mycket olika tecken. Mera forskning krävs ändå ännu.

2014 meddelade Unesco att det finlandssvenska teckenspråket är ett allvarligt hotat språk och en rad olika revitaliseringsåtgärder togs i bruk. 2015 trädde teckenspråkslagen i kraft och 2016 ratificerades FN:s konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. 2019 fick Finland ett nytt regeringsprogram, i vilket det står skilt om att revitaliseringsåtgärderna för det finlandssvenska teckenspråkets ska fortsätta och att det skall bestämmas vilken anstalt som ska ta ansvar för forskning i det finlandssvenska teckenspråket. De två anstalter som visat intresse för uppdraget är Jyväskylä och Helsingfors universitet.

Jyväskylä universitet har specialuppdrag av undervisnings- och kulturministeriet för att ansvara för den finska teckenspråksforskningen och även andra teckenspråk. Universitetet ligger dock geografiskt långt borta från de finlandssvenska områden och är mycket finskt. Helsingfors universitet däremot ligger närmare finlandssvenska språkgemenskapen. Universitetet har också en stark svensk miljö. Finlands Dövas förbund och Finlandssvenska teckenspråkiga rf önskar att forskningen skulle inledas som ett samarbete mellan Jyväskylä, Helsingfors och Dövas förbund.

Minoritet inom minoritet

Till de revitaliseringsåtgärder som tagits för att återuppliva språket hör två olika projekt under namnet Lev i vårt språk. Projekten är grundade av Undervisnings- och kulturministeriet och genomfört av Yrkeshögskolan Humak. Målet med projekten är att sprida information om det finlandssvenska teckenspråket. Det första projektet var en informatörsutbildning i finlandssvenskt teckenspråk. Det här var ett första steg i att ordna en teckenspråksutbildning på finlandssvenska. Det första projektet ledde senare till ett annat projekt som var en teckentolkutbildning på finlandssvenska. Annika Aalto berättar att hon deltagit i båda utbildningarna och märkte att desto mera information hon fick om språket desto mera skillnader märkte hon mellan det finlandssvenska och det finska teckenspråket.

“Ju mera jag får lära mig om språket desto mera ser jag skillnader i de här språken.” – Annika Aalto

Magdalena Kintopf-Huuhka från Finlandssvenska teckenspråkiga rf (tecknar, tolken talar) berättar om att de har två projekt för att revitalisera språket. Teckna hej -projektet är menat för barn och familjer och är ett projekt med lågtröskel, för att lära sig teckenspråk. Det andra projektet är menat för äldre personer. I det här projektet medverkar till exempel tidigare elever från Borgå dövskola, som flyttat till Sverige och tillbaka.

Magdalena påpekar att det fattas mycket service på finlandssvenskt teckenspråk till exempel i vården. De unga behöver ett samfund, en förebild, så att språket ska leva vidare. Många hörande föräldrar som får ett dövt barn vet inte om att det finlandssvenska teckenspråket existerar.

“Det här med tvåspråkighet och flerspråkighet är vår framtid – – dom som är rent enspråkiga hör till en egen minoritet. De flesta använder två eller flera språk i sin vardag.” – Annika Aalto

Det är särskilt viktigt att familjer och barn får information om teckenspråk. Och att hörselcentralen får information om att det inte är en dålig sak att lära sig teckenspråk. Största utmaningen är att informationen inte går fram, för att människor tror att det stör utvecklingen att lära sig teckenspråket, men det finns forskning om att det visuella kommunikationen stöder lärandet.

En annan orsak för att informationen inte når fram är att det finns så få språkbrukare. 2015 gjorde Finlandssvenska teckenspråkiga rf en kartläggning om att det finns cirka 100 döva teckenspråkiga i Finland. Därpå finns det också andra som har finlandssvenskt teckenspråk som modersmål, till exempel döva föräldrars hörande barn.

Det finlandssvenska teckenspråket och coronakrisen

Magdalena berättar om att det finlandssvenska teckenspråkiga kommer alltid efter i allt. Coronakrisen är ett bra exempel. Nyhetssändningar om coronaviruset har börjat teckentolkas på finskt teckenspråk, men inte på finlandssvenskt teckenspråk. Det finns inte en möjlighet att direktsändningen skulle teckentolkas på både finska och finlandssvenska teckenspråken. Informationen på finlandssvenskt teckenspråk skickas ut efteråt.

“Det är alltid ett steg framåt om vi skulle få mera synligt det finlandssvenska teckenspråket också i tv:n.” – Cecilia Hanhikoski

Framtidsplaner

2019 fick det finskspråkiga daghemmet Franzénia hederspriset teckenspråksbragd, för att de startat en grupp för döva och coda-barn (Children Of Deaf Adults). Idén med daghemsgruppen är att barnen ska se hur vardagen fungerar på teckenspråk. Det är ändå svårt på finlandssvenskt håll, för att familjerna är få och utspridda över hela Svenskfinland. Nu jobbas det för att skapa bättre nätverk för hörselnedsatta i Svenskfinland.

Det är viktigt att alla har en positiv inställning för det finlandssvenska teckenspråket och att information om språket sprids till så många som möjligt. Annika Aalto tipsar om hur man skall bemöta teckenspråkiga:

  • Ha en positiv attityd.
  • Visa med miner och gester vad du vill säga eller skriv det ner på telefonen.
  • Ta i hänsyn tolkningen. Att tolka är långsammare än att tala, så tala lite lugnare när en tolk är närvarande, så att hen hinner med. Det är också viktigt att se till att det finns tolkning vid olika tillställningar som teckenspråkiga deltar i.
  • Gå in på SignWiki och lär dig några enkla tecken, till exempel “hej, jag heter” och att bokstavera ditt namn.

I podcasten får vi även höra kommentarer av teckentolken Gun-Britt Westerlund, Ulla Jensen från SAMS, Birgitta Autere, specialsjukskötare vid HUS och Cecilia Hanhikoski från Finlandssvenska teckenspråkiga rf.

Cecilia Hanhikoski från Finlandssvenska teckenspråkiga rf tipsar om att ifall man vill lära sig grunderna i det finlandssvenska teckenspråket, så kommer föreningen att ordna en nybörjarkurs i språket och på hösten kommer också Helsingfors Arbis ordna en kurs i språket.

Annika Aalto utmanar alla att delta i Finlands Dövas förbunds kampanj “Nu peppar vi varandra!”. Kampanjen är till för att stötta varandra och tänka positivt under coronakrisen. Idén är att du ska teckna några korta meningar och ladda upp videon med #teckenspråketärminsuperkraft #superkämpapå #supervoimanionviittomakieli #supertsemppi. Du hittar videon på hur du ska teckna och mera information här.

Här under finns en lista på olika nätsidor som nämns i podden där det finns mera information om det finlandssvenska teckenspråket.

DHBS – Döva och hörselskadade barns stödförening

Finlandssvenska teckenspråkiga rf

Teckna hej -projektet

SignWiki – Wikiordbok i finlandssvenskt teckenspråk

Finlands Dövas Förbund

Projektet Livs – Lev i vårt språk

Annika Aaltos presentation om det finlandssvenska teckenspråket.

Back to top of page