Så här jobbar Finland för mänskliga rättigheter

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

I tre år framåt har Finland en plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter – världens högsta organ som jobbar för alla människors lika värde. I år är rättigheterna för personer med funktionsnedsättning en av arbetets tyngdpunkter. Teamledare Ann-Mari Fröberg vid Utrikesministeriet berättar hur rådet fungerar.

1. Vad är fn:s råd för mänskliga rättigheter?

FN:s råd för mänskliga rättigheter är ett sam­arbetsorgan vars uppgift är att värna och främja mänskliga rättigheter, försäkra att stater följer människo­rätts­avtal och ingripa i allvarliga människo­rätts­kränkningar.

Finlands period i rådet inleddes i mars med en fem veckor lång session. Sessionen blev lite annorlunda än vi tänkt oss, eftersom Rysslands ag­gress­ion mot Ukraina påverkade agendan. Mycket fokus låg på Ukraina, men vi hann också behandla andra frågor kring mänskliga rättigheter som världens länder tampas med.

Vi fick också många goda resultat. Bland annat fördömdes det ryska an­fall­et, och vi kom överens om att starta en oberoende undersökningskommission, som kommer att utreda kränkningar som skett mot mänskliga rättigheter under invasionen av Ukraina.

2. Hur främjas rättig­heterna för personer med funktionsnedsättning?

Finland jobbar för att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i beslutsfattande och verksamhet på alla nivåer i samhället. Vi lyfter förstås upp icke-diskriminering och delaktighet, och fäster uppmärksamhet vid jäm­ställdhet: till exempel att kvinnor med funktionsnedsättning stöter på specifika utmaningar.

I vår har rådet diskuterat särskilt rätten för personer med funktionsnedsättning att delta i rekreation, sport och friluftsliv. Målgruppen togs också upp vid diskussioner kring hur länderna ska främja lämpligt boende. Dessutom upp­märksammades situationen för perso­ner med funktionsnedsättning i samband med Rysslands invasion av Ukraina.

3. Vem bestämmer finlands åsikt i frågor som rådet behandlar?

När vi formulerar vad Finland tycker utgår vi från regeringsprogrammet och regeringens människorättspolitiska redo­görelse. Ibland måste vi också rådfråga ministrarna eller statsledningen – vid behov även republikens president.

I Gèneve finns fyra finländska tjänste­män som jobbar heltid med rådet, bland annat med ställningstaganden. Sedan är förstås Finlands ambassadör mycket involverad i arbetet, och hela Utrikesministeriet; ibland också andra ministerier.

4. Vilka metoder används för att främja mänskliga rättigheter?

Rådet påverkar genom olika metoder. Viktigast är de politiska besluten och åsikterna som rådet förmedlar genom resolutioner. Resolutioner innebär att världens länder formulerar en gemensam åsikt gällande en fråga eller en människo­rättssituation.

Det finns ingen vetorätt i rådet. Om rådet inte är enhälligt kan dess åsikt fattas genom omröstning bland medlemsländerna. Förstås vill man efter­sträva konsensus då det är möjligt.

Rådet kan också besluta om att be om en rapport eller grunda ett oberoende expertorgan som utreder en fråga och sedan ger sina rekommendationer till rådet. Dialogen med oberoende experter och medborgarorganisationer är viktig, liksom också debatterna mellan staterna inom rådet. Till exempel genom att dis­ku­tera personer med funktionsnedsättning ger man den politiska signalen om att de här frågorna är av intresse och måste främjas på landsnivå.

Viktiga frågor kan lyftas upp genom evenemang. Finland var till exempel med och ordnade en tillställning om hur artificiell intelligens kan gynna personer med funktionsnedsättning. Budskapet var att det är viktigt att personer med funktionsnedsättning deltar när arti­fici­ell intelligens utvecklas, så att den är till nytta för dem.

Det går också att försöka få stöd och uppmärksamhet för sin sak genom att hålla tal inför rådet. Senast framförde Finland ett tal om varför det är vik­tigt att främja och skydda kvinnors rättig­heter. 67 länder ställde sig bakom talet och visade därigenom att de vill jobba för frågan.

5. Vilken möjlighet har finland att påverka som enskilt land?

Finland agerar genom EU, men försöker förstås också ha synlighet som en­skild medlemsstat. Vi deltar i det nord­isk-baltiska samarbetet och har många gemensamma hjärtefrågor med latinamerikanska, även med afrikanska och asiatiska länder.

Det är svårt att driva igenom saker ensam, alltså krävs samarbete. Det gäller att söka brett stöd för sin sak och hitta länder som man kan samarbeta med. Den som vill främja ett ärende måste syssla med mycket fotarbete, så som lobbying och förhandlingar.

6. Hur kan länder med olika syn på mänskliga rättigheter jobba ihop?

Det är inte alltid lätt, men det går. Nat­ur­ligtvis finns länder som konsekvent vill sätta käppar i hjulet när det gäller att främja mänskliga rättigheter. Sam­tidigt vill majoriteten av länderna i rådet skydda dessa rättigheter.

Rättigheterna för personer med funkt­­ionsnedsättning har ett brett stöd. Men då de kombineras med andra frågor kan situationen bli knepigare. Skulle vi till exempel diskutera en människorättsförsvarare med funktionsnedsättning som använder sin rätt till yttrandefrihet för att främja jämställdhet kunde attit­yden hos en del länder förändras. •

Text: Mikaela Remes ● Bild: UN Photo / Elma Okic

Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 02/2022.