Få färdtjänsten att funka igen

AKTUELLT

Lanseringen av välfärdsområden innebär nya tider också för färdtjänsterna. Regionala variationer, långa väntetider och begränsningar kring att använda sig av bekanta chaufförer är bara några av de problem som nu borde åtgärdas.

Behovet av att förflytta oss har vi alla, oavsett funktionsförmåga. Men som den offentliga debatten under senaste år visat har personer med funktionsnedsättningar som använder sig av färdtjänst betydligt sämre förutsättningar att röra sig, då servicen konstaterats ha stora brister på många håll i landet.

Att överhuvudtaget beviljas färdtjänst har visat sig vara knepigt. Handikappservicelagen berättar visserligen vem som ska ha rätt till färdtjänst och varför, men den har gett kommunerna ett rätt stort utrymme att själva tolka och slå fast hur deras färdtjänst ska ordnas i praktiken. I och med social- och hälsovårdsreformen i början av år 2023 blir det de nya välfärdsområdena som bestämmer om färdtjänsten, och förhoppningen är att de regionala variationerna blir mindre.

– Ett stort problem är att olika kommuner har haft så olika praxis: de kommuner som har haft sämre ekonomi har kunnat tolka lagen snävare, så det är bra att man försöker göra det mera jämlikt.

Det säger Karin Cederlöf, som är full­mäkt­igeledamot i Västra Nylands nya välfärdsområde. Färdtjänsten var en del av hennes magisteravhandling vid juridiska fakulteten. Hon har också följt med hur tjänsten fungerar i egenskap av anhörig, och vet att det inte är en service utan utmaningar.

– Till exempel i Esbo har situationen varit katastrofal. Konkurrensutsättningen har fört med sig stora svårigheter. Förmedlingscentralen söker efter den billigaste bilen, som kan befinna sig på långt avstånd från klienten. Det betyder att man kan få vänta länge eller i några fall inte ens få tag i en taxi, och det säger ju sig självt att det inte är rimligt.

– Taxibranschen måste vara lönsam och locka nya företagare för att färd­tjänst­en ska fungera ordentligt.

Den omdebatterade färdtjänsten

• Färdtjänsten hjälper personer med funkt­ions­nedsättningar att klara sig på egen hand i vardagen. Avsikten är att man ska kunna ta sig till skolan, arbetsplatsen och hobbyer på samma villkor som andra invånare.
• Kriterierna för vem som har rätt till färd­tjänst finns i handikappservicelagen, som kommunerna sedan tolkar när de beviljar service. Bedömningen görs bl.a. utgående från läkar­utlåtanden och vilken möjlighet personen har att använda sig av kollektivtrafik.
• Transporterna ordnas bl.a. med taxi och samtransporter.
• Kostnaderna för resorna kan betalas av kommun­en i efterhand eller genom taxikort eller -sedlar. Servicetagaren betalar en själv­riskandel.
• Under de senaste åren har färdtjänsten varit före­­mål för kritik och medierapportering. Bland annat varierar reglerna för att få färdtjänst stort mellan kommuner i Svenskfinland, ojämlika in­komst­gränser har tillämpats och personer har fått avslag på sin ansökan på grund av åldrande.

Ta organisationerna i beaktande

I Västra Nyland har arbetet för en enhetlig, fungerande färdtjänst pågått intensivt, men tidtabellen har varit knapp. Därför drar man nu i handbromsen och siktar på att fortsätta med sina nuvarande system och taxiavtal tills hösten 2023 – förutom i Esbo, där upphandlingen av en förmedlingsfirma förbereds. Under våren har Västra Nylands invånare kunnat svara på en enkät om hur servicen kunde förbättras.

– Personligen skulle jag hoppas att vi kritiskt granskar om det finns ett behov av separata förmedlingsfirmor, eftersom de innebär dyra mellan­händer och ofta för­svårar beställningarna. En annan sak jag hoppas förbättras är att man verkligen lyssnar på funktionshinderorganisationerna och tar dem i beaktande bättre än tidigare – deras önskemål och behov har inte synts tillräckligt mycket i praktiken, säger Cederlöf.

Kommer kriterierna för beviljande av färdtjänst att ändra?

– Inte i samband med vårdreformen, men handikapp­servicelagen håller på att uppdateras. Det senaste lagförslaget som lades fram har fått kritik för att lagen inte längre skulle inkludera personer vars funktionsnedsättning har att göra med åldrande. Det blir snabbt åldersdiskrim­inerande när man försöker dra gränsen för vad som hör till normalt åldrande och inte, så jag hoppas att regeringen drar tillbaka det förslaget.

Carola Lithén har också erfarenhet av färdtjänsten, både personligen och som kommun­styrelseordförande i Korsholm samt förtroendevald i Österbottens välfärdsområde.

– För användarna är färdtjänsten nå­got väldigt personligt, och det i sig skapar förstås utmaningar. Vem har rätt att begränsa en annans behov av att för­flytta sig? Det är ju människors välmående det handlar om!

Viktigt med bekant taxi

Också Lithén anser att för­med­lings­­centralerna ökar osäker­hets­känslan hos använd­arna. Service­tag­arna har ofta varit vana vid att känna taxibolaget och chauffören, vilket har gjort relationen mellan klient och chaufför smidig och trygg. Passageraren vet att chauff­ören talar samma språk, hittar dit användaren ska åka, och känner till behoven.

I dagens läge har man laglig rätt att via Folkpensionsanstalten anlita så kallad bekant taxi om man uppfyller vissa kriterier. Vilket system för att beställa taxi som ska användas i Österbottens välfärdsområde framöver är ännu under planering av tjänstemännen, men Carola Lithén hoppas att det igen ska bli möjligt för fler att anlita en bekant taxi.

Mycket är med andra ord öppet vad gäller färdtjänstens framtid i välfärdsområdena. Parallellt med arbetet kring att göra socialtjänsten jämlik mellan kommunerna inom ett välfärdsområde borde områdena hålla kontakt sinsemellan för att deras system inte ska skilja sig alltför mycket nationellt. Hur detta ska ske är för tidigt att säga.

Åtminstone i Österbotten sammanställer välfärdsområdets direktör en lista över vad som har fungerat bättre och sämre, med hopp om att kunna dela med sig av erfarenheterna till övriga välfärdsområden.

– Jag måste ju tro på att reformen leder till att tjänsterna förbättras, men det kommer att bli en lång kamp innan vi är där, säger Carola Lithén. •

Text: Pia Backman-Nord

Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 02/2022.