FÖRENINGSHJÄLTEN
Då föreningen Ålands Synskadade bildades år 1972 blev 18-åriga Börje Troberg direkt sekreterare. Efter rivstarten tog han paus från föreningsvärlden i flera årtionden. I slutet av 90-talet kände han sig redo igen och blev återvald i styrelsen, där han verkat i perioder fram till dessa dagar.
1. Du har haft flera pauser i ditt föreningsengagemang i flera omgångar, men alltid aktiverat dig på nytt. Hur kommer det sig?
– När jag senast slutade år 2016 tänkte jag att jag gjort mitt för föreningen. Sedan det blev en viss turbulens i styrelsen med flera avhopp som följd, och då ställde jag upp igen. Först som styrelsemedlem, och från 2020 som ordförande. Jag var nybliven pensionär och hade mer tid.
Nu tar jag ett år i taget. Åtagandet kräver sitt, men det underlättar enormt att föreningen har en jätteduktig verksamhetsledare som är anställd på 80 procent.
Börje Troberg
- Ålder: 68 år.
- Familj: Fru, två vuxna döttrar.
- Hemort: Mariehamn.
- Yrke: Pensionär sedan december 2018. Arbetade tidigare som kock, först på restaurang, senare på ett daghem.
- Fritid: Ivrig motionär. Går på gym och promenerar. Har tidigare sprungit bland annat maraton. Har också spelat gitarr och bas i en orkester.
- Kuriosa: Var medlem i den åländska orkestern Taurus som tog brons i FM i countrymusik 1983 och guld 1984.
- Förening: Ordförande för Ålands Synskadade r.f. som har 70 synskadade medlemmar och kring 50 anhöriga som stödmedlemmar.
2. Vad satsar föreningen mest på i dag?
– Vi fick samhällsstöd för ett treårigt IT-projekt som pågår till och med 2023. Tack vare det har vi en person anställd på 50 procent som kan hjälpa synskadade att använda tekniken som utvecklats enormt under de senaste decennierna. Det har betytt otroligt mycket för oss.
Jag fick min första dator 1992, och tack vare talsyntesen kan jag numera ta del av det mesta som finns digitalt – från böcker och mejl, till nästan allt som finns på nätet. Men många av våra medlemmar är äldre och behöver hjälp med att komma i gång med att använda datorer, telefoner, surfplattor och daisy-spelaren för taltidningen. Allt sådant kan vårt IT-stöd bistå dem med, antingen vid träffar på vår medlemsgård Ankaret eller på hembesök.
3. Hur ser föreningens program ut i övrigt?
– Vi har aktiverat oss rejält efter pandemiåren, då många medlemmar höll sig hemma. Vi driver taltidningen med åländska nyheter, vi har regelbundna temakvällar och utöver det en bokcirkel och borstbindning varje torsdag.
Vi subventionerar fotvård och samarbetar med Folkhälsan kring fysiska aktiviteter som simning och styrke- och balansträning. Tröskeln för att ta sig till ”vanliga” gym är ofantligt hög, därför behövs egna tillfällen.
4. Vilka utmaningar har ni i föreningen?
– Det är svårt få unga synskadade med. De är ganska få på Åland och känner sig inte hemma i föreningen, där medelåldern är hög. Det har jag förståelse för; jag kände mig inte heller hemma i föreningen när jag var tonåring.
Tillvaron för de unga i dag har också förändrats jämfört med när jag var ung. I dag lär de sig från början att använda datorer och liknande.
Det är också A och O att vi även i framtiden får samhällsfinansiering för vår verksamhet och att vi kan ha en anställd.
5. Du har själv varit väldigt aktiv med heltidsjobb och många fritidsintressen, synskadan till trots. Hur har det gått till?
– När jag var 15 år konstaterades att jag hade 20 procents syn kvar och den har försämrats stegvis; under de senaste åren i snabbare takt. Men jag har haft turen att alltid vara omgiven av välvilligt inställda människor. I daghemsköket till exempel hade jag en otroligt ordningsam kollega, som såg till att alla redskap och allt annat som man behöver i matlagningen alltid låg på rätt plats.
Det är en hög tröskel för många att använda synskademärket och den vita käppen, men jag gör det alltid när jag rör mig bland folk. Det lilla samhället ”där alla känner alla” har också sina fördelar. Ett exempel: häromdagen fick jag ett samtal från stadens tekniska verk som talade om att det pågår grävningsarbeten längs den sträcka där jag brukar promenera! •
Text och bild: Helena Forsgård
På den här spalten träffar vi personer som gör värdefulla insatser inom funktionshinderfältet. Har du tips på en föreningshjälte? Kontakta redaktion@funk.fi.
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete 03/2022.
