Rätt till ett aktivt liv – också när man blir äldre

Praktikanten

Mikaela Norrteir

Jag heter Mikaela Norrteir, är andra årets socionomstuderande vid Yrkeshögskolan Novia, och just nu praktikant på SAMS kontor i Vasa. Jag har tidigare studerat utvecklingspsykologi, och har under de senaste sex åren regelbundet vikarierat vid ett boende för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. I SAMS-sammanhang har jag ibland skymtat till och deltagit i diverse seminarier och evenemang i rollen som personlig assistent, så det ska bli riktigt roligt att få ta sig en närmare titt på den verksamhet jag hittills spanat in på håll.

I tisdags deltog vi från SAMS vänverksamhet i seminariet ”Rätt till ett aktivt liv”, som arrangerades av FDUV i Vasa. Publiken bestod till stor del av yrkesverksamma inom fältet, såsom personal vid olika boende- och dagverksamheter, men också av studerande och andra intresserade. Dagen bjöd på såväl upplysande fakta som tankeväckande frågeställningar kring vad det innebär att åldras, i synnerhet då man har en intellektuell funktionsnedsättning. Deltagarna fick dessutom med sig mängder av tips och idéer på hur aktivitet och livsglädje kan bevaras och understödas hos den åldrande människan.

Först ut var Maarit Aalto, som under rubriken ”Ett möte med mitt människovärde är aldrig för sent”, tog upp frågan om hur FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning på riktigt ska kunna bli en del av vardagen för de personer den berör. Efter de skandaler som nyligen uppdagats inom äldreomsorgen i Finland ställde sig Aalto frågan: Är vi i moralisk konkurs? Nu måste vi stanna upp, menar Aalto. Såhär får det inte se ut i Finland.

”samhället ska ta ett steg tillbaka och låta individens självbestämmanderätt vara ledande”

Som Aalto ser det är vi nu inne i en fas där samhället ska ta ett steg tillbaka och låta individens självbestämmanderätt vara ledande. Aalto nämnde som exempel en boende på en institution som uttryckt sig som följer: dom kan säga när jag ska gå och lägga mig, men inte när jag ska somna. De förändringar som nu sker handlar om att flytta gränsen för inflytandet, alltså att personen i exemplet ovan själv avgör när hen är trött och vill lägga sig. Att det är så det borde vara kan ju te sig som självklart, men att själv kunna besluta om så enkla saker ligger dessvärre fortfarande långt ifrån verkligheten för många. I ett annat exempel berättade Aalto om en person som efter en flytt från en institution till en annan inte gavs möjlighet att träffa sin flickvän oftare än en gång i året, då några fler taxiresor inte beviljats av kommunen. I och med FN-konventionens ratificering kommer ett personligt varierande och flexibelt stöd bli de principer man bör arbeta efter.

Seminariet

Maarit Aalto i talarstolen

Social dövhet

Till näst fick vi höra Jenny Laaksonen, minneskoordinator, som bidrog med fakta kring åldrande och minne. Laaksonen tog också upp psykisk ohälsa och dess samband med minnessjukdomar. Siw Östman, evenemangskoordinator på HiA (Hörselskadade i Arbetslivet), poängterade vikten av att få hjälp med en hörselnedsättning i tid. Annars leder det lätt till det som Östman kallar social dövhet; världen krymper och man blir alltmer passiv i sociala sammanhang eftersom man inte hänger med i samtalen. Detta leder i sin tur till ökad risk för minnessjukdom.

Camilla Westerlund (Folkhälsan) och Helene Fiskars (närvårdare vid Kornäs kommun) inspirerade med tips på såväl fysiska som mer själsligt stimulerande aktiviteter för äldre. Fiskars ord om att lyckas skapa och njuta av glädjen i stunden var det nog många i publiken som tog till sig. Detta är något som alltid är relevant, men kanske i synnerhet om man lever med en minnessjukdom, då stunden kan vara det enda man har.

Seniorers frihetskänsla

Mona Eriksson, enhetschef vid Korallens serviceenhet (Kårkulla samkommun) berättade om vardagen på ett seniorboende för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. På Korallen har varje boende sin egen dag i veckan, då hens önskemål står i fokus. Om önskemålet sedan handlar om att gå på loppis eller åka ut på en taxiresa beror helt på brukarens egna intressen. En utmaning som Eriksson nämner är det sociala nätverket, eller snarare bristen därpå. Mona säger att man sökt med ljus och lykta efter stödpersoner till sina klienter, men att de visat sig vara mycket svåra att hitta.

Tillsammans med Susanne Tuure (FDUV) diskuterade Eriksson också hur man ska kunna skapa samma känsla av frihet och förväntan hos personer som pensioneras från sin dagliga verksamhet, som dom flesta av oss andra förknippar med att bli pensionärer.

Sammanfattningsvis betonade man på seminariet vikten av att stöda och bevara den egna initiativförmågan och aktiviteten, det fysiska och psykiska välbefinnandet, det sociala nätverket, och att finna glädjen och guldkanten i stunden.

Mikaela Norrteir

Mobbningen bekämpas effektivare med smörgåsbord

Det blev också tid att lätta upp stämningen. Åsa Gustafsson till vänster om Frida Warg

Mobbning rinner neråt i åldrarna precis som dyngan rinner neråt i graderna i armén. Den här lite kryptiska inledningen som inte öppnar sig för alla, bottnar i ett uttryck från min tid i den inhemska försvarsmaktens tjänst. Om en militär person av högre rang klantar sig, är det de lägst rangerade, fotfolket, som får ta konsekvenserna.

På ett lite liknande sätt tar de unga konsekvenserna av de vuxnas illamående som omger en mobbningskultur. Just det var biträdande borgmästaren för fostrans- och utbildningssektorn vid Helsingfors stad Pia Pakarinen inte sen att påpeka i sin öppnande taltur under Hanaholmens tisdagseftermiddag med temat mobbning.

Strålande solsken bildade fond åt ett mörkt tema. Utbildningssektorn och ungdomsarbetessektorn var väl representerade i det välfyllda auditoriet med drygt 120 anmälda. De lyssnade med intresse på, bland andra, utbildningsledarna Åsa Gustafsson och Frida Warg från organisationen Friends i Sverige. Friends finansieras av Svenska Postkodlotteriet och några svenska storkoncerner.

Gustafsson lyfte fram lagstiftningen i Sverige och hur man ur Friends perspektiv går in i olika skolor för att motarbeta mobbning då den klassas som trakasserier eller kränkningar och på något sätt strider mot landets lag. I en del fall väger diskrimineringsgrunderna in, de är sju till antalet och inbegriper funktionsnedsättning som en grund.

Hej Hyper och DATE

Det blev inte desto mer tal om just funktionsnedsättning i själva anförandena. De två svenskarna tipsade däremot SAMS om Friends projekt tillsammans med Hjärnfonden i Sverige, Hej Hyper, och SPSM:s DATE som inte direkt hör till Friends men har att göra med det svenska antimobbningsarbetet.

Kanske finns det något att ta lärdom av, från ett land där det är ”dubbelt så vanligt att funktionsnedsatta elever utsätts för mobbning”. Så lyder rubriken på en artikel som finns här och handlar om en forskare vid Lunds universitet och dennes slutsatser i juni 2018. Det är ingalunda i jämförelse med Finland fråga om någon dubbelhet: rubriken anspelar på svensk statistik.

Hej Hyper är ett övergripande projekt i upplysningssyfte med en januariaktuell musikal som turnerar grannlandet, kring neuropsykiatriska diagnoser (man talar om NPF-diagnoser) såsom ADHD och Aspergers. Därav namnet Hyper, och Hej Hyper heter det för att Friends projekt i allmänhet kretsar kring det lilla men viktiga ordet Hej.

En elevs ”Hej” riktat till en funktionsnedsatt elev, som också blev Friends grundare, var den isbrytande gesten som satte igång Friends i slutet av nittiotalet och blev tongivande för verksamheten. Hej Hyper är i vidare mening inte bara musikal utan också en visuellt imponerande och väl genomtänkt sajt (här) med bl.a. ”hyperkaraoke” och informationspaket för skolor.

Ett annat infopaket kring funktionsnedsättningar i Sverige är Specialpedagogiska skolmyndigheten SPSM:s DATE-materialbank. DATE är en akronym som står för Delaktighet, Attityder, Tillgänglighet och Elever och barn. Läs mer om det här. ”DATE lärmaterial handlar om att tillgängliggöra våra lärmiljöer, för alla, oavsett funktionssätt” står det på sidan.

Informationsmaterial för skolor är bra, men det är i de verkliga mötena mellan elever med olika variationer i funktion, hudfärg, sexuell läggning etc. som man kommer vidare från blott och bart kartläggning och analys. Det är att, som Stationens Barns (Aseman Lapset ry) Ville Koikkalainen så kärnfullt sade, gå in i de små sammanhangen eller på verkstadsgolvet (exempelvis skolrasten) och göra konkret välgörande arbete i form av riktade insatser med tanke på individens sociala ekologi där personens hela kontext tas i beaktande.

-Lyft fram det normkritiska perspektivet, gör eleverna medvetna om variationer, hälsar Gustafsson oss i Finland på tal om just funktionsnedsättning och mobbning.

-Det som tas för givet måste ifrågasättas.

Hönan och ägget

Att ha antimobbningsprogram med klatschiga namn räcker inte, utan som Gustafsson och Warg sade måste man ha ett finfördelat smörgåsbord som kan tillämpas fallvis. Det som gäller en skola gäller kanske inte en annan.

Nu bör man minnas att mobbning kan ha upphov i funktionsnedsättning, men att mobbning också kan leda till funktionsnedsättning, främst psykisk ohälsa, i olika tidsmässig utsträckning. En kanske mår dåligt någon vecka av ett kränkande glåpord, en annan kanske systematiskt får sin personliga integritet ifrågasatt och sitter konsekvent på livstids medicinering.

Därför borde man på ett seminarium om mobbning ta upp funktionsnedsättning mer explicit. Om det sedan upplevs som överdrivet understreckande och sorterande av folk i olika fack, är en annan femma. Hönan och ägget är svåra att skilja på, men som teman är mobbning och funktionsnedsättning sammanflätade.

Demokritos och Halonen citerade, klicka på bilden för större text.

Det vore politiskt självmord att svepa ”ungdomsåren” under funktionsnedsättningsrubriken. Men en ung människa med funktionsnedsättning har förstås den aktuella utvecklingsfasen att jonglera med därtill, från fall till fall. Ungdomsläkaren vid befolkningsförbundet Miila Halonen lyfte i sitt anförande fram intressanta fakta om en del ungdomars gasa-bromsa-mentalitet ur ett neuropsykologiskt utvecklingsperspektiv; t.ex. hur en mycket impulsiv tonåring lättare kan slänga ur sig osakligheter.

Klichémässigt, kanske, men det lyder nog klokast så här: barndomen och tonåren är en känslig tid. Och håll i minnet att den utövande parten i en kränkande relation har offerstatus i minst lika hög grad som den kränkta, på tal om just socialekologiska nischer, beaktande av kontext etc.

Ljust väder, mörkt tema på Hanaholmen

Patrik Simberg

Frivilligverksamhet

Nätverket Frivilligt på Svenska:

Hoppa ut ur bubblan!

kaffepaus på G18

Nätverket Frivilligt på Svenska samlades på G18 i Helsingfors tisdagen den 22 januari under utbildningseftermiddagen: från motivation till samhällsansvar. Diskussionen var livlig på kaffet.

Motivation, samhällsansvar, värderingar och företagens frivilligarbete var på tapeten på G18 en smällkall tisdag i mitten av januari.

Jonas Biström jobbar till vardags med politiska kampanjer på organisationen FINGO, fd. Kepa. Denna gång målade han dock med breda penseldrag upp en bild av hur man inom organisationer som koordinerar frivilligarbete som t.ex. 4BT inom SAMS kan arbeta utgående från värderingar.

Biström

Imponerande är ett bra ord för att beskriva värderingskartan som snart dök upp på bildskärmen under Jonas Biströms föredrag.

 

Värderingar som motivatorer handlade det om i föredraget med titeln ”Motivation växer av att agera enligt sina värderingar” där Biström underströk individens inre motivation som sprider sig till kollektivet. Förebilden för den här tanken ligger i en amerikansk jag-vi-nu modell där individens (jag) värderingar sprider sig som vågringar i kollektivet (vi) och ger dess verksamhet en riktning och mening (nu).

Eftersom exempelvis ett förbundskollegium består av flera individer vars värderingar inte nödvändigtvis behöver sammanträffa på alla punkter, blir frågan förstås mer mångfasetterad. Folk som söker sig till vår typ av verksamhet drivs nog i de flesta fall av samma värdegrunder, men det är att förenkla saker och just kring den här punkten uppstod diskussion på utbildningseftermiddagen.

Bra morötter, inga piskor

De volontärer som förekommer i verksamheterna har ofta som gemensam morot en större bild av att bidra med mervärde åt klienter, må klienterna sen vara äldre personer som lider av ensamhet, funktionsnedsatta som känner sig utanför i samhället eller invandrare utan kontaktkänsla till vår kultur. Den större bilden underströk Biström som en viktig motivator. Han uttryckte det så att det är viktigt att ge en volontär övergripande ansvar snarare än att mekaniskt mata uppgifter till volontären.

Det vet var och en som tar sig an ett arbete att ansvar ger mening och motiverar på ett helt annat sätt än att sitta och lägga skruvar i plastpåsar.

-Typiskt för oss finländare är att göra gott i det tysta, sade Biström om volontärer i vårt land. Man skyltar inte med välgörande verksamhet. Så det är inte så image-drivet, utan handlar snarare om individuella värderingar. Samtidigt måste informationsgången vara effektiv så att den breda allmänheten görs medveten om att man kan dra ett strå till stacken.

Att vara konsekvent i sina värderingar och att överföra dem på personer med eventuellt diametralt motsatta värderingar diskuterades också. Utan att ta till piska, dvs. utöva påtryckningar.

-Visst finns det t.ex. inom finansbranschen som drivs av kalla värderingar folk som hyser stort intresse för empatiskt driven verksamhet, påpekade ordförande för nätverket Tamara Bergkvist. Det ankommer på förbunden och föreningarna att kanalisera denna ”energi”, att bemöta åtminstone det senare av de två största hindren för att engagera sig frivilligt: brist på tid och brist på information. Men framför allt är det upp till individen att hoppa ut ur sin bubbla.

Företag engagerar

Eveliina Nygren från OsuusPankki eller OP beskrev hur man med bl.a. Nokias volontärarbetesprogram Helping Hands som tidigare förebild sakteligen gått mot en utökad frivilligverksamhet i (stor)företagsvärlden just i Finland. Eventuellt samarbete mellan nätverket Frivilligt på Svenskas medlemsorganisationer och inhemska företag dryftades, och har egentligen mest förekommit för HelsingforsMissions del.

Nygren

Eveliina Nygren beskrev OP-bankens förmedlingsportal för frivilligarbete på webben HIIOP100.fi som framgångsrik och sade att den doneras till Medborgararenan.

Ett antal finländska koncerner har engagerat sina arbetstagare i frivilligt arbete, med olika sporrar, och antalet stiger. I USA är det redan comme-il-faut: 90 procent av de 500 mest framgångsrika företagen i landet erbjuder arbetstagarna möjlighet till frivilligverksamhet, med fokus på miljö, biståndsarbete etc.

40 procent av finländarna gör, enligt statistiken som Nygren presenterar, frivilligarbete i någon form.

Patrik Simberg

Holm och Samaletdin

Den avslutande diskussionen drogs av Sophie Holm från Helsingforsmission (i förgrunden) och Yasmin Samaletdin från Luckan.

 

 

Ny medarbetare på SAMS

båttur

Patrik Simberg

Hej jag heter Patrik och började i mitten av januari som administrativ assistent på SAMS. Jag kommer att ha en stödande roll till SAMS verksamheter med tonvikt på informatörsuppgifter kring SAMS synlighet på SoMe, blogg och sommardagarna i Tammerfors i juni. Jag är far till två och bor i Kervo.

Tidigare har jag arbetat som journalistpraktikant vid Psykosociala Förbundet. Individers berättelser fascinerar mig, så jag tycker om den här humant centrerade branschen. Jag har sysslat med informatörs- och redaktörsjobb, sjunger i kör på fritiden och har ett starkt intresse för musik överlag. Jag skriver poesi och prosa när andan faller på. Skidspåren i mina hemtrakter trollbinder mig på den här sagolika årstiden, och om somrarna dras jag utskärs.

Mitt namn kommer som sagt att figurera här, så kolla gärna in mina skriverier.

Patrik Simberg, patrik.simberg@samsnet.fi

En hälsning från frivilligkoordinator Sonja

Sonja Karnell har sedan år 2005 koordinerat verksamheten Fyra Betydelsefulla Timmar, 4BT. Nu lämnar Sonja vänverksamheten och fortsätter med nya utmaningar. Här är hennes avskedshälsning!

En hälsning från 4BT-koordinator Sonja

Bästa 4BTare!

Det är dags för mej att på riktigt ta farväl från mitt arbete som koordinator för 4BT. I ett år har jag gjort helt annorlunda arbetsuppgifter och bestämt att jag nu kommer att fortsätta med dem, främst för att min och min familjs vardag blir så mycket smidigare i och med att nuvarande jobbet finns i Borgå där vi bor.  Men nog också för att det har gjort mej gott att lära mej nya saker, och det är faktiskt massor jag lärt mej.

Men det var inget lätt beslut att ta eftersom Stödpersonsverksamheten (som verksamheten tidigare hette) har varit mitt jobb alltsedan januari 2005. En lång tid blev det för mej i det jobbet, främst för att jag på alla sätt tyckte det var ett drömjobb. Jag fick jobba med en meningsfull verksamhet, fick träffa en massa fina människor och fick vara med och utveckla verksamheten. Och det är en verksamhet som kräver ständig förnyelse trots att basjobbet; att matcha ihop människor är detsamma. 4BT kan bidra till att ge människor en meningsfull och mångsidig fritidsverksamhet som i sin tur bidrar till välmående och förebygger ensamhet och utslagning.

Jag skulle kunna räkna upp så många fina stödpars historier som jag har sett under åren. De är så fina och värdefulla! Både såna som har varat kortare tider men också de som varat länge. Jag tänker speciellt på en man som var svårt sjuk men som ändå ville ställa upp och göra något för en annan människa. Han gick på konserter med sin vän och det kändes bra för båda fastän det inte varade så länge. En annan stödperson fungerade som promenadvän för en person som var svårt sjuk och som slutligen dog. Jag kommer aldrig att glömma telefonsamtalet då jag ringde upp och frågade om hen ville prata om det som hänt. Svaret var att vi har ju bara promenerat tillsammans, inte var det ju något så speciellt. Någon timme senare ringde hen upp igen och berättade att visst hade de ju fört mång djupa diskussioner under sina promenader, om sjukdomen, om rädslan och om att det ibland var svårt att prata om sådant med sina närmaste. Tänk vilken värdefull gåva det här var som stödpersonen gav, en timme i veckan!

En av de största förändringarna under åren var då vi brändade om verksamheten till Fyra Betydelsefulla Timmar, 4BT. Allting började med en stödpersonskampanj ”Fyra Betydelsefulla Timmar” som vi lanserade med hjälp av Kulturfondens bidrag. En del av kampanjen var en fotoutställning med bilder på fyra stödpersonspar som Sofia Jernström hade följt med under deras stödträffar. Samtidigt gick jag själv en 1,5 årig läroavtalsutbildning inom produktutveckling som ordnades för personer som jobbade inom funktionshinderområdet i Helsingfors. Min produkt hette Fyra Betydelsefulla Timmar och var ett utbildningspaket som vi erbjöd olika utbildningsenheter. Största utmaningen var att hitta stödpersoner som var lite yngre. Och det var då som idén om att förnya verksamhetens namn, förnya logon, förnya webbsidorna föddes. Som stor hjälp och som inspiratörer hittade jag John Franzén och Jennifer Ramirez som båda jobbade och var med och utvecklade det nya brändet 4BT, webbsidor, och annat material för verksamheten där fokus låg på att få med mera yngre personer. Och det tycker jag att vi lyckades väldigt bra med! Sen var följande utmaning att fundera kring hur vi kan få människor att förbinda sej för en längre tid, för det gör inte så många unga. Då är det ett bättre kort att satsa på människor som kanske är lite mognare, och kan satsa lite på längre tid. Med den här balansgången kämpar många frivilligorganisationer idag, hur får vi volontärerna att stanna?

En annan betydelsefull och stor händelse som vi också jobbade för många år var att få flera koordinatorer, eftersom den här verksamheten behöver någon som koordinerar den. Det här lyckades och vi kunde till Österbotten anställa en egen koordinator år 2017. Det var vi mycket lyckliga för på SAMS. Nu hoppas jag på att fortsättning följer och att våra övriga regioner i Svenskfinland också kan få en egen koordinator.

Vill också tacka alla som jag har fått samarbeta med under åren, alla personer inom 4BT och inom de andra förbunden. Ni är bäst!

Själv är jag ju givetvis ännu med i 4BT, men nu endast som stödvän.

Åtgärder för att öka barns säkerhet i frivilligverksamhet

SAMS styrelse har godkänt den allmänna instruktionen (SOSTE m.fl.)
Åtgärder för att öka barns säkerhet och kontroll av brottslig bakgrund hos frivilliga  

Med hjälp av instruktionen vill man skydda barn från att genom kontakt med den frivillige utsättas för övergrepp, trakasserier eller att lockas använda narkotika. Inom SAMS vänverksamhet arbetar vi för att främja minderårigas säkerhet och integritet och för att kontakten med frivilligvännen bidrar till välbefinnande.

4BT handlar ibland om att våga ta steget ut från det säkra, t.ex. på bilden när en grupp frivilliga och personer med funktionsnedsättning (alla vuxna) besökt en äventyrspark.

Vänverksamheten “Fyra Betydelsefulla Timmar” (4BT) är ett program för frivilligt engagemang inom funktionshinderområdet. Syftet är att genom frivilliga vänner förbättra möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att vara aktiva och delta i samhället. Samtidigt stärks välbefinnande och en aktiv fritid stärks för båda. 4BT riktar sig främst till vuxna, men också barn och ungdomar har möjlighet att anmäla sig och förmedlas en ny vän för fritiden.

I och med att barn med funktionsnedsättning har större risk att utsättas för våld än andra barn (enligt t.ex. UNICEF 2013) vill vi uppmuntra till en öppen och respektfull diskussion inom 4BT och uppmärksamhet på ifall ett barn med funktionsnedsättning utsatts för diskriminering eller övergrepp i t.ex. hemmet, i skolan eller på fritiden. Läs mera om ämnet och möjliga orsaker till ökad risk för våld hos barn med funktionsnedsättning i rapporten Om barn med funktionsnedsättning i Sverige och deras utsatthet för våld och kränkningar (Svedin, Jonsson & Landberg 2016) 

Inom 4BT befrämjas barns säkerhet bland annat genom följande åtgärder:

  • alla misstankar om trakasserier, våld eller utnyttjande gällande minderåriga eller vuxna tas på allvar
  • förbundets verksamhetsledare har utsetts som ansvarsperson angående minderårigas säkerhet
  • förbundet arbetar för en öppen och respektfull atmosfär i alla situationer. Alla ska bli hörda och även svåra frågor kan diskuteras
  • alla aktiva vänpar där ena parten är ett minderårigt barn informeras om förfaringssätt för att öka barns säkerhet och kontroll av brottslig bakgrund hos frivilliga
  • 4BT-matchning görs, vilket är ett sätt att arbeta för minderårigas säkerhet. I den informeras alla inblandade parter om åtgärder för att trygga minderårigas säkerhet
  • Ett vänpolicydokument godkänns av alla parter
  • 4BT ordnar kontinuerligt utbildningar i ämnen som instruktionen tar upp
  • för frivilliga som förmedlas till en minderårig vän kontrolleras brottsregisterutdrag
  • ett halvår efter att en frivillig förmedlats följs upp hur kontakten gått vidare och samtidigt uppmärksammas frågor kring integritet och säkerhet

Denna text är ett utdrag ur Förfaringssätt och principer för att öka barns säkerhet. Dokumentet i sin helhet kan läsas här

Vill du ha stöd i hur du kan prata med barn om den egna integriteten kan Rädda barnets publikation Stopp! Min kropp! vara till hjälp. Tveka inte att kontakta oss på SAMS eller någon annan trygg vuxen efter en situation som väckt misstanke om övergrepp eller trakasserier. Brottsofferjouren står också till förfogande för den som anonymt vill diskutera en situation man upplevt.