Att slå sig ner vid ett bord och börja snacka känslor kan kännas främmande för många – inte minst för de män som lärt sig att aldrig visa sårbarhet. Därför åker Christian Nyman vid Psykosociala förbundet ut med dem till skärgården för att bada bastu och tala om psykisk hälsa. Han hoppas att tröskeln för att uppsöka hjälp sakta men säkert håller på att sänkas.
Odiagnostiserade psykiska problem slår ut män från arbetsmarknaden. Pojkarnas Pisa-resultat rasar och allt färre kommer in på gymnasier och universitet. Pojkar och män är överrepresenterade i statistik kring självmord, mobbning och missbruk.
Det här är bara några av senaste tidens rubriker som målar upp en dyster bild av hur män i dagens Finland har det. Forskning talar om polarisering även bland pojkarna som grupp: många unga män klarar sig fint, men samtidigt ökar illamåendet bland en lika stor grupp som helt riskerar att tappa framtidstron.
Christian Nyman är kurskoordinator vid Psykosociala förbundet. Han tror att tröskeln för att söka hjälp och vård fortfarande är väldigt hög i vårt land, framför allt för unga män.
– En bra karl reder sig själv, den attityden lever nog kvar i samhället ännu, säger han.
Nyman är stolt över att hans arbetsgivare lyckats locka män till så gott som alla sina kurser. Förbundets kurser är lågtröskelverksamhet med målet att öka deltagarnas välbefinnande. Särskilt förbundets skärgårdskurs i Houtskär i Åboländska skärgården har visat sig vara populär bland manliga deltagare. De simmar, bastar, vandrar, paddlar, åker båt och håller kreativa verkstäder i en fri och avslappnad omgivning.
Nyman har märkt att män oftare talar ut medan de gör något fysiskt samtidigt. De fina diskussionerna brukar nå sin kulmen vid strandbastun.
– Kurserna är alkoholfria, så det är inget fyllesnack utan vi har djupsinniga samtal, säger han.
Trots att Christian Nyman jobbat med psykisk hälsa på ett eller annat sätt i flera årtionden var det inte hans självklara intresse i ung ålder. Egentligen studerade han till att bli konditionsskötare.
– Men under mitt sista studieår fick jag plötsligt höra att min tilltänkta studieinriktning inte längre existerar. Då lockade en kompis mig till den psykiatriska inriktningen, och det har jag inte ångrat efteråt.
Under sin karriär har Nyman mest arbetat med unga, bland annat inom barnskyddet. Sedan två år tillbaka är han anställd vid organisationen Psykosociala förbundet, vars kontor ligger i centrum av Jakobstad. Som kurskoordinator håller han i förbundets kursutbud vars mål är att främja mentalt välbefinnande i hela Svenskfinland.
De flesta av Psykosociala förbundets kurser ordnas för specifika målgrupper. På sömnskolan får deltagarna verktyg mot sömnlöshet, på kurserna för personer med depression och bipolär sjukdom lär sig deltagarna leva med sitt tillstånd och hantera sina känslor.
Nischade kurser fungerar för dem som vet vad de behöver, men för en del människor kan rädslan att bli stämplad utgöra ett hinder för deltagandet.
Därför är Nyman glad över att också kunna ordna lättsammare koncept – som den populära skärgårdskursen på Houtskär.
Pojkar kan visst uttrycka sig
En del av arbetsveckan brukar Christian Nyman tillbringa i högstadier runtom i Svenskfinland. Dem besöker han inom ramen för Psykosociala förbundets projekt YAM, som står för engelskans Youth Aware of Mental Health.
YAM är ett forskningsbaserat program för främjandet av ungas psykiska hälsa, riktad till årskurs åtta i högstadierna. Konceptet är utarbetat vid universitet i Colorado och Karolinska institutet, och har utvärderats bland över 11 000 unga i 10 europeiska länder, med lovande resultat. Psykosociala förbundet åkte till Sverige för att bekanta sig med idén och introducerade YAM till de svenskspråkiga högstadierna i Finland år 2018. Från och med nästa år kommer YAM att piloteras i finskspråkiga skolor.
Arbetet utvecklar ungas färdigheter att möta livets svårigheter och ökar kunskapen om psykisk hälsa. Den centrala metoden är att låta deltagarna känna på olika känslor genom dilemmaövningar och rollspel.
– Vi kan till exempel simulera en mobbningssituation, där den unga först tar på sig rollen som mobbare, och sedan som mobbningsoffer. Många gånger är det tydligt att unga inte kunnat föreställa sig hur det är att bli mobbad. Rollspelet är ett tryggt sätt att uppleva en sådan situation.
Särskilt pojkarnas ivriga deltagande har varit en positiv överraskning för Nyman.
– Man brukar säga att pojkar är sämre på att uttrycka sina känslor, men utgående från det jag sett i skolorna skulle jag inte skriva under påståendet. Tvärtom har det förvånat mig hur öppna unga killar är.
Han är glad för att de flesta åttondeklassare ger sig in i övningarna med en fördomsfri attityd.
– Om någon skulle ha bett mig rollspela kring känslor när jag gick i åttan skulle jag antagligen ha skolkat. Det finns nog anledning att känna hopp för dagens ungdomar, säger han och ler.
Hur framgångsrikt YAM är och hur goda diskussioner som initieras beror på hur trygga ungdomarna känner sig i sin klass. I de flesta klasser som Nyman besökt i år har stämningen verkat god.
– Ungdomarna är aktivt med, och det är ytterst sällan man behöver ingripa till exempel i mobilanvändning.
I bästa fall syns YAM-besökets positiva effekter efteråt i skolvardagen. Nyman har hört om skolor där de ungas tröskel för att gå in hos skolkuratorn och tala om sitt mående blivit betydligt lägre.
”Sätt gränser”
När man talar om ungas psykiska hälsa är det omöjligt att låta bli att tangera sociala medier, som enligt forskning delvis kan vara källan till illamående. Christian Nyman anser det vara uppenbart att en del appar skapar beroende.
– Vi vuxna har nog inte vetskap om vad som finns på apparna, på både gott och ont. Jag har själv barn som sitter på Tiktok och förstår egentligen inte hur den kan vara tillåten.
Nyman reagerade på den senaste svenskspråkiga ungdomsbarometern av tankesmedjan Magma, som visar att många unga själva vaknat upp till sin medieanvändning, och faktumet att de ibland inte mår bra av mobilen.
Ute på fältet har Nyman träffat barn som inte går till skolan eftersom de ligger vakna på telefonen nattetid. Enligt honom är en del föräldrar rådlösa då de känner att de inte kan kräva att telefonen ska bort.
Nymans förhoppning är att föräldrarna ska våga vara föräldrar och sätta gränser.
– Min erfarenhet är att barn och ungdomar nog vill ha gränser. Sedan gör de också uppror mot reglerna, men det hör ju bara till.
Många av Psykosociala förbundets kurser hålls utomhus för att deltagarna ska komma bort från skärmarna och ta del av naturens helande kraft. Enligt Nyman visar forskning att utomhusvistelser och motion är väldigt effektiva mot lindrig depression.
Svåra samtal efterlyses
Christian Nyman önskar att fler skulle våga prata om de tyngre aspekterna kring psykisk hälsa, så som självmord. Det finns fortfarande ett stigma kring ämnet, samtidigt som finländarna begår 800 självmord per år.
Som ett led i att stoppa de svåraste formerna av illamående skulle det gälla att fånga upp de svårnådda redan i en tidig ålder. Men att hitta hemmasittare och andra tysta fall som lätt hamnar i skymundan går dåligt ihop med utvecklingen i skolorna där enheter och klasser blir större och större. En del av dem som känner sig utanför hittar varandra på internet, men där finns även rikligt med osunda och radikaliserande miljöer. Vill man bekämpa dem borde samhället kunna bjuda på alternativ och attraktiva utrymmen.
– Det är lätt att klaga på att ungdomarna bara hänger någonstans. Men vill vi att de gör annat än hänger behöver samhället kunna erbjuda något, säger Christian Nyman.
I bästa fall skulle det handla om generationsöverskridande platser där yngre och äldre träffas.
– I dag lär väl det forumet vara föreningsverksamhet. Men enligt mina erfarenheter brukar de som står utanför inte söka sig till föreningssammanhang. Det är nog på vuxnas ansvar att hitta lösningar, säger Nyman.
När den offentliga sektorn nu utsätts för nedskärningar har Christian Nyman ett önskemål: att barn och unga skonas från följderna. Han funderar över hur mycket politikerna egentligen kommer att lyckas spara – i pengar eller i mänskligt lidande – när arbetet som de besparingshotade föreningarna sysslar bevisligen har förebyggande effekter.
– Egentligen är jag inte alls intresserad av politik, det viktigaste är bara att få pengar till barn och ungdomar. Men det vi vet är att alla som faller utanför systemet blir dyra för samhället. ∙
Text: Mikaela Remes
Foto: Eva-Stina Kjellman
Artikeln har publicerats i tidningen Funktionsrätt i samarbete nr 4, 2024.
