Utlåtande om producentlagen 27.3.2017

SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf (SAMS) tackar för möjligheten att ge utlåtande beträffande lagen om produktion av social- och hälsotjänster. SAMS består av fem medlemsförbund vilka är Finlands Svenska Handikappförbund rf, Förbundet De Utvecklingsstördas Väl rf, Psykosociala Förbundet rf, Svenska hörselförbundet rf och Förbundet Finlands Svenska Synskadade rf. Vi tillsammans representerar cirka 45 000 personer med funktionsnedsättningar i Svenskfinland.

Inledning

Vi instämmer att det finns ett behov av lagstiftning för att trygga social- och hälsovårdens klienter god service, vård och jämlikhet. Med hjälp av den föreslagna producentlagen bör man därför sträva efter att trygga klienters och patienters säkerhet och god service samt främja samarbetet mellan landskap och producenter.
Fokus i lagen bör ligga på de åtgärder som tryggar jämlikheten också för utsatta personer och personer tillhörande minoriteter såsom den svenskspråkiga befolkningen i Finland. Det måste finnas en konkret möjlighet för svenskspråkiga personer att få social- och hälsovårdstjänster på sitt eget språk, och detta kunde man trygga genom att sätta vissa krav med tanke på svenska språket. Dessutom konstaterar vi att det finns vissa brister i förslaget med tanke på personlig assistans och dess arbetsgivarmodell. Anmärkningar: Svenska språket som en kvalitetsfaktor I detaljmotiveringen behöver förtydligas att tjänsterna under alla omständigheter måste uppfylla grundlagsskyddade grundrättigheter avseende språk och delaktighet. Lagens 8 § innehåller bestämmelser om kvalitet och de så kallade kvalitetsfaktorerna, och svenska språket kunde vara en kvalitetsfaktor. Det är sant att systemet redan innehåller verktyg för att trygga lagenligheten, och sådana verktyg är bland annat förhandsgranskning, certifiering och övervakning överhuvudtaget. Vi anser ändå att dessa verktyg inte är tillräckliga i förhållande till tillgodoseendet av språkliga rättigheter.

Ett konkret exempel på utmaningar som hänför sig till tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna via förhandsgranskningen är att förhandsgranskningen utförs endast en gång. Detta betyder att brister berörande t.ex. personalens språkkunskaper kan finnas efter förhandsgranskningen.
Tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna kan eventuellt tryggas mera effektivt genom att utnyttja certifieringen. Vi påpekar ändå att vissa svårigheter måste tas i beaktande. Man bör lägga märke till övervakning och kontroll som utgör en grund för systemet som består av tjänstproducenter, och det ska reserveras tillräckliga resurser för förverkligandet av detta. För att kunna trygga jämlikheten – i detta sammanhang de svenskspråkiga personernas rätt att få social- och hälsovårdstjänster på sitt eget språk – ska det allmänna se till att det ska finnas en låg tröskel för åtgärder som hänför sig till övervakning och kontroll av tjänstproducenter. Anmärkningar: Behörighetskrav för personliga assistenter bör inte införas Vi konstaterar ännu att personlig assistans som tjänst kan hamna i en svår situation om förutsättningar för att arbeta som personlig assistent regleras på lagens nivå.

I och med lagens 7 § kunde det eventuellt sättas vissa behörighetskrav för personliga assistenter, vilket försvårar och belastar den nuvarande svåra situationen ännu mera. Vi påpekar att det redan nu är svårt att hitta och anställa personliga assistenter, och detta skulle göra rekryteringen ännu svårare. Anmärkningar: Personlig assistansens arbetsgivarmodell bör lämnas utanför lagens tillämpningsområde Det måste förtydligas i lagförslaget om personer som är arbetsgivare enligt den personliga assistansens arbetsgivarmodell tillhör lagens tillämpningsområde. Närståendevårdare har en liknande ställning med tanke på relationen mellan den hjälpbehövande och den assisterande personen, och närståendevården har lämnats utanför lagens tillämpningsområde. Med tanke på arbetsgivarnas rättsskydd anser vi att det är viktigt att inte öka deras skyldigheter genom att tillämpa lagen på dessa personer.  Avslutning  SAMS önskar att det ovan anförda tas i beaktande i beredningen. SAMS hänvisar i övrigt till Handikappforums utlåtande om lagen och delar den bedömning som det gjort.

Helsingfors den 27.3.2017

SAMS utlåtande om producentlagen 27/3 2017

Utlåtande gällande valfrihetslagen i hälsovårdsreformen 27.3.2017

SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf (SAMS) tackar för möjligheten att ge utlåtande beträffande lagen om valfrihet inom social- och hälsovården. Utlåtandet har utarbetats i samarbete med SAMS medlemsförbund vilka är Finlands Svenska Handikappförbund rf, Förbundet De Utvecklingsstördas Väl rf, Psykosociala Förbundet rf, Svenska hörselförbundet rf och Förbundet Finlands Svenska Synskadade rf. Vi tillsammans representerar cirka 45 000 personer med funktionsnedsättningar i Svenskfinland.

1. Inledningsvis instämmer vi att det finns ett behov av lagstiftning för att trygga social- och hälsovårdens klienter god service, vård och jämlikhet. Med hjälp av den föreslagna valfrihetslagen bör man sträva efter att upprätthålla jämlikheten, förbättra rättsskyddet och trygga socialvårdens klienters möjlighet att påverka sina egna ärenden genom att möjliggöra valfrihet inom sektorn.
Fokus i lagen bör ligga på de åtgärder som tryggar valfriheten också för utsatta personer och personer tillhörande minoriteter såsom den svenskspråkiga befolkningen i Finland. Ett system skapande möjligheter för en bredare marknad som förutom stora också innefattar små- och medelstora aktörer är en förutsättning för en verklig valfrihet för hela befolkningen i landet.
Det verkar överhuvudtaget vara så att alltmer ansvar läggs på klienter själva. Ifall valfrihetsreformen genomförs, måste den förverkligas på ett ändamålsenligt sätt, det vill säga reformen måste planeras ordentligt. Tyvärr har den nuvarande tidtabellen inga förutsättningar för det.

2. Anmärkningar med tanke på språkliga rättigheter

2.1. En koordinerande och samordnande funktion för att kunna trygga den svenskspråkiga servicen
Valfrihetsförslaget är uppbyggt kring en mångproducentmodell, som är utmanande och som förutsätter att landskapen kan definiera servicehelheter och -kedjor. Svenskspråkiga personer med funktionsnedsättning är en minoritet inom en minoritet i de stora landskapen (undantag södra Österbotten).
I och med att påverkansorganen för minoritetsspråk, vars uppgift ska vara att ge råd om vilka behov den svenskspråkiga befolkningen i respektive landskap har, inte har reell beslutandemakt utan mer fungerar som rådgivande organ ser vi en stor risk att situationen för den svenskspråkiga befolkningen försämras avsevärt.
Därför bör särskild uppmärksamhet fästas vid hur servicehandledningsprocessen och utvecklingen av vårdkedjorna sker för denna del av befolkningen. En koordinerande funktion för svenskspråkiga personer med funktionsnedsättning behövs. Denna funktions arbete skulle också vara till hjälp då producenter ämnar ansöka om undantagstillstånd för att inte arrangera tjänster på svenska i en tvåspråkig kommun. Vi har i våra tidigare utlåtanden föreslagit en koordinerande och samordnande funktion för att kunna trygga de svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänsterna i hela landet.

2.2. Strukturer som möjliggör en mångsidig marknad
Valfriheten kan förverkligas endast med den förutsättningen att marknaden är tillräckligt bred, det vill säga att det finns valmöjligheter i systemet. Speciellt med tanke på de svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänsterna är det oroväckande om endast stora aktörer har kapacitet att vara med på marknaden. Det allmänna måste skapa sådana strukturer som möjliggör för små- och medelstora aktörer att vara med på marknaden och konkurrera med större aktörer som har kapacitet att producera sina tjänster nästan som en monopolaktör.
Exempelvis Folkpensionsanstaltens svenskspråkiga rehabiliteringskurser för synskadade personer ordnade av en liten aktör har inte samma förutsättningar som stora aktörer med tanke på bland annat den så kallade tvångsbolagiseringen. För att kunna upprätthålla och utveckla de svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänsterna måste det finnas valmöjligheter också på svenska.

2.3. Våra förslag till ändringar i lagtexten
Vi anser det motiverat att föreslå att lagförslaget utvecklas så att det lyfts fram de konkreta åtgärder med hjälp av vilka de svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänsterna kan tryggas. Tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna betyder att kunderna kan få tjänster på sitt eget språk och utnyttja sin valfrihet.
Lagens 30 § berör å ena sidan producenters skyldighet att producera tjänster på svenska i en tvåspråkig kommun och å andra sidan ett undantagstillstånd till en producent att inte producera svenskspråkiga tjänster i en tvåspråkig kommun. Det första momentet bör omformuleras på det sättet att en producent ska regelbundet upprätta en utredning om tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna i en tvåspråkig kommun. Det andra momentet bör omformuleras på det sättet att en producent ska upprätta en utredning om att hur enskilda personers språkliga rättigheter tillgodoses i praktiken ifall producenten ansöker om och/eller beviljas ett undantagstillstånd till att inte producera svenskspråkiga tjänster i en tvåspråkig kommun. Dessutom föreslår vi att lagen skulle innehålla villkor för utredningen, och utredningen skulle utfärdas regelbundet eller på ett annat ändamålsenligt sätt.
Lagens 36 § innehåller vissa villkor för avtalet mellan landskapet och producenten. Vi anser att den sjunde punkten i avtalet bör vara att om tjänsterna produceras på finska och svenska eller enbart på ett av dessa språk. Denna punkt är nödvändig för att kunna trygga svenskspråkiga tjänster i praktiken.

3. Juridiska grunder för våra anmärkningar

3.1. Jämlikhet som grund för språkliga rättigheter och kommunikation
Grundlagen bygger på tanken att alla ska behandlas lika och även de språkliga rättigheterna baserar sig på denna tanke. Det talade och det skrivna språket, liksom övriga sätt att kommunicera, är centrala för förverkligandet av kunders möjligheter att påverka sina ärenden och att överhuvudtaget få service. Kommunikationens roll accentueras särskilt för vissa grupper av personer med funktionsnedsättning. För att personer som har svårigheter med talförmågan ska kunna få service på det sätt som de har rätt till förutsätts det att personalen har specialkompetens, exempelvis i form av färdigheter i alternativ och kompletterande kommunikation.
Valfriheten inom social- och hälsovården kan uppnås endast om alla medborgare har konkreta möjligheter att få social- och hälsovårdstjänster utan att bli diskriminerade. Det finns ingen valfrihet för svenskspråkiga personer om de inte kan välja mellan tjänster på lika grunder jämfört med resten av befolkningen.

3.2. Det allmännas skyldighet att trygga individers grundläggande fri- och rättigheter
Det verkar vara så att alltmer ansvar läggs på klienter själva. Det allmänna ska trygga stödjandet i valsituationer och därigenom deltagandet i beslutsfattande. Förenta Nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar förpliktar Finland att använda sig av stöd i att fatta beslut.
Även om social- och hälsovårdssektorn ska utvecklas så att det ska finnas valfrihet i form av flera serviceproducenter, har det allmänna fortfarande skyldighet att ansvara för att systemet är fungerande och för att de grundläggande fri- och rättigheterna tryggas. Jämlikheten och de språkliga rättigheterna måste förverkligas också i praktiken. Valfriheten ska förverkligas på ett jämlikt sätt, vilket betyder att den svenskspråkiga befolkningen måste ha konkreta möjligheter att få service på sitt eget språk på det sätt som avses i språklagen (423/2003).
Valfrihetsförslaget innehåller inte sådana strukturella lösningar som i praktiken tryggar den svenskspråkiga servicen. Övervakningssystemet i förhållande till språkliga rättigheter är oroväckande, speciellt med tanke på att det ska finnas sådana landskap i Finland som endast innehåller en svensk- eller tvåspråkig kommun. Vi betonar att landskapet ska övervaka att de språkliga rättigheterna fullföljs genom hela servicekedjan och agera snabbt om missförhållanden uppdagas. Som ett exempel kan nämnas de svenskspråkiga psykiatriska tjänster som för närvarande är splittrade i hela landet med mycket varierande praxis.

4. Beredningen och förberedelsearbetet måste ges mera tid

Inom social- och hälsovården måste god service, vård och jämlikhet tryggas på ett kostnadseffektivt sätt. Den egentliga frågan med tanke på valfrihetsreformen är att på vilket sätt valfrihetsreformen ska förverkligas. Med tanke på den tidtabell och det material som finns tillgängligt kan det konstateras att det vore ett stort misstag att föra reformen vidare utan att reservera mera tid för beredningen och den slutliga lagtexten samt systemet överhuvudtaget.
Ett konkret exempel på den problematiska tidtabellen är den personliga budgetering som planerats som ett alternativ för de som har ständiga, varaktiga och nödvändiga behov av social- och hälsovårdstjänster. För tillfället verkar modellen inte innehålla sådana aspekter som själva begreppet, personlig budget, skulle enligt vissa tidigare planer betyda. Personlig budget kan i bästa fall vara ett nyttigt verktyg för att garantera service och självbestämmanderätt i klienters egna ärenden. I värsta fall kan den personliga budgeteringen orsaka allvarliga luckor i kunders servicekedjor och rättskydd överhuvudtaget.

5. Avslutningsvis önskar SAMS att det ovan anförda tas i beaktande i beredningen. Vi påpekar ännu att reformen bör granskas ur ett språkligt perspektiv. SAMS hänvisar i övrigt till Handikappforums utlåtande och delar den bedömning som Handikappforum gjort.

Helsingfors den 27.3.2017

SAMS utlåtande om valfrihet 27/3 2017

Funktionshinderkortets möjligheter

OBS! Evenemanget är uppskjutet till december 2017.

 

Ett svenskspråkigt evenemang om Funktionshinderkortets möjligheter

Onsdagen den 17.5.2017 kl. 12-16

 

THL, Mannerheimvägen 166, Helsingfors

 

Vilka möjligheter kan ett EU:s funktionshinderkort erbjuda?

Kom och lyssna på olika åsikter om funktionshinderkortet som personer med funktionsnedsättning och tjänsteproducenter har och i hurudana situationer ett gemensamt europeiskt funktionshinderkort skulle kunna behövas i Finland. Hur kan ett funktionshinderkort öka jämlikheten, aktiviteten och delaktigheten i vårt samhälle? Vilka fördelar kunde funktionshinderkortet ge i utveckling av servicen?

 

Evenemanget är kostnadsfritt och öppet för alla intresserade, personer med funktionsnedsättning, personer som jobbar inom sektorn, funktionshinderorganisationer och serviceproducenter. Under evenemanget kan du höra inlägg av sakkunniga och om hur projektet kring funktionshinderkortet framskrider.

 

Motsvarande evenemang på finska ordnades i Helsingfors 2.12.2016. Förutom det ordnas under våren 2017 sex stycken regionala evenemang. Mera information på finska på adressen http://www.kvps.fi/projektit/kotimaiset-projektit/eurooppalainen-vammaiskortti-2016-2017

 

Det svenskspråkiga evenemanget Funktionshinderkortets möjligheter ordnas i samarbete med Förbundet De Utvecklingsstördas Väl, SAMS- Samarbetsförbundet kring funktionshinder samt THL. Anmälningar senast den 5.5 via denna länk: https://www.webropolsurveys.com/S/C7592A95A554D113.par

 

Programmet för evenemanget hittar du i slutet av våren via denna länk: http://www.kvps.fi/tapahtumat/mojligheter-av-det-europeiska-funktionshinderkortet

 

 

För mera information om funktionshinderkortprojektet kontakta:
Petra Tiihonen & Katri Malte-Colliard
vammaiskortti@kvps.fi

En tillgänglig kommun för alla

Anna Caldéns insändare i HBL och Vasabladet.

Varje människa har självbestämmanderätt och ska ha möjlighet att påverka sitt eget liv. Personer med funktionsnedsättning kan möta hinder och oförstående attityder som gör att de inte kan vara delaktiga och jämlika i samhället. Att leva ett självständigt liv blir också svårt. Vi måste jobba för att nedmontera barriärer i vårt samhälle.

 

Tillgänglighet ska vara en självklar utgångspunkt i samhällsplaneringen. Det handlar inte bara om det fysiska rummet utan omfattar också attityder, information och bemötande. Med universell design går det att skapa innovativa lösningar som ger möjlighet för alla kommuninvånare, såsom barnfamiljer, invandrare, personer med funktionsnedsättning och äldre, att aktivt delta i samhället.

 

För att det ska finnas tillräckligt med fysiskt tillgängliga bostäder då befolkningen åldras behövs renovering av byggnader där tillgängligheten beaktas. Enkla förändringar, såsom kontrastdekaler i trappor, ordentlig belysning och bra akustik, har en stor inverkan. Alla, oberoende av funktionsförmåga, mår bra av tillgänglighet.

 

Tillgänglig information innebär att man kan ta del av skriftlig, muntlig och elektronisk information oberoende av modersmål och funktionsförmåga. Myndigheternas information ska vara på klarspråk och i lättläst skrift. Det ska vara möjligt att använda alternativ och kompletterande kommunikation.

 

Det finns ungefär 45 000 personer med funktionsnedsättning som talar svenska i Finland idag. Finland har ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Låt oss leva upp till konventionen. Vi utmanar blivande kommunala beslutsfattare att fatta beslut som ökar tillgängligheten. Det kommer alla kommuninvånare till gagn.

En frus funderingar /Lovisa

En frus funderingar /Lovisa

Blogginlägg från lika-men-olika.

” Jag har levt med en cp-skada i 7 år nu. Den är inte min cp-skada, utan Alarics. När jag och Alaric valde varandra kom liksom funktionsnedsättningen på köpet. När man får en annan människa får man allt den andra är och har. Min man skrev i sitt inlägg om sorg om hur viktigt det är att stanna upp och tillåta sig att känna. Så har det varit för mig också. Det var en process som tog flera år att verkligen omfamna cp-skadan.

Oftast ger Alarics cp-skada ändå inte upphov till sorg hos mig. Oftast bara är den. Jag kan inte säga att jag inte tänker på den, men den påverkar inte särskilt mycket. Vi gör saker som vem som helst annan. Vi studerar, vi städar, vi lagar mat, vi pratar, vi reser, vi umgås med vänner och vi tränar tillsammans (rätt sällan men det beror inte på Alaric ;)).”

Läs hela blogginlägget på: https://likamenolikablog.wordpress.com/2017/03/06/en-frus-funderingar-lovisa/

SAMS nyhetsbrev mars 2017 endast-text version

Riksdagsledamot Mikaela Nylander var första talare ut vid SAMS kommunalvalsseminarium i Helsingfors 6.2. Ett 60-tal personer på plats och representanter från SAMS alla fem medlemsförbund samt Steg för steg höll sina anföranden. Här kan du läsa vårt kommunalvalsprogram, finns även som lättläst. Reflektioner om seminariet återfinns i senaste SOS Aktuellt. Foto: Isabel Nordberg.

SAMS årliga organisationsseminarium 5-6 juni i Tammerfors

Skriv in i kalendrarna! SAMS årliga organisationsseminarium för det sociala området, ordnas 5-6 juni i Tammerfors. Seminariet riktar sig till aktörer inom den sociala sektorn och i allmänhet till personer som är intresserade av sociala frågor. Vi arbetar just nu med programmet och kommer under början av våren att kunna ta emot anmälningar. Håll utkik på vår hemsida! Mer info även i efterföljande nyhetsbrev samt övriga informationskanaler.

Finland 100 år – 100 % delaktighet för personer med funktionsnedsättning! Riksdagsledamöterna ska få ett vykort av oss för att uppmärksamma FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Finland 100 år – 100 % delaktighet för personer med funktionsnedsättning!
Följande kommunalvalsseminarium anordnar vi i Kristinestad på måndag 6.3, välkommen att anmäla dig!

Hej Alva Lindqvist, praktikant under början av året hos oss på SAMS samt Steg för steg.
Vad är din bakgrund och vad studerar du?

Jag är född och uppvuxen på Åland men nu studerar jag i Helsingfors. jag studerar till Socionom på Arcada och är nu på mitt andra år.

Hur har tiden som praktikant varit fram tills nu och vad arbetar du med?

Det har varit roligt och lärorikt! Jag har fått göra allt möjligt, både administrativa och klientcentrerade uppgifter.

Vi på SAMS är mycket glada att ha dig här och önskar fortsatt lycka till under din tid hos oss och Steg för steg.